12 december 2009

GOD JUL till alla som tror på Tomten



Frågar man människor man möter om de tror på Tomten, så ler de lite och svarar alltid nej. När jag frågar om Tomten aldrig kommer till dem på julen svarar de alltid jo. Visst är det märkligt. Ingen tror på Tomten trots att han kommer på besök varje julafton. Eftersom folk har en sån kluven inställning till Tomten har jag gjort ett bildspel, ett litet potpurri, med det bästa som Viktor Rydberg, Harald Wiberg och Jussi Björling någonsin gjort. Ledmotivet är naturligtvis att Tomten finns och att han alltid kommer på besök den där natten när - midvinternattens köld är hård och stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken. Endast tomten är vaken när husfolket sover sin djupaste sömn :)



Tomten var en slags skuggbonde med övernaturliga krafter som såg till att gården har lycka med sig. Han visade sig ogärna, men beskrivs som en äldre man och mindre än människor (exakt hur liten varierar), ofta med vitt skägg, grå kläder och röd luva. Det var viktigt att hålla sig väl med honom och inte förarga honom på något sätt. Tomten hade ett vresigt temperament och kunde hämnas om man exempelvis misskötte djuren eller behandlade honom respektlöst. Framför allt vakade han över djuren i stall och lada. Som tack för hans arbete gav man tomten en skål gröt. Enligt en senare tradition skulle han vara särskilt förtjust i risgrynsgröt (sötgröt), som därför även kallas tomtegröt. Till sägner om tomten hör hur han i vrede dräper en ko när han inte får en klick smör i sin gröt, eller hur han belönas med nya kläder, vilka dock gör att han anser sig för fin för att fortsätta med sitt arbete. Det säger även något om bondesamhällets värderingar att tomten, gårdens skyddsväsen, är en man, medan skogsrået, vildmarkens skyddsväsen, är en kvinna.



Tomten har en del gemensamt med vättarna. Båda hör till oknyttens skara och sades exempelvis hålla till under vårdträdet, och gårdsvätten är ett annat namn på tomten. I de isländska sagorna talas det om landvättar som man inte fick skrämma bort för att lyckan skulle fly bygden, och som med mycket annat i folktron kan man se tomten som en del av den fornnordiska religionen som kvarlevt synkretiskt med kristendomen. Den heliga Birgitta Birgersdotter varnar på två ställen i sina uppenbarelser för att hedra tomtegudar (tompta gudhi). Liknande varningar utfärdas i äldre predikosamlingar och bibelkommentarer.

Läs även andra bloggares åsikter om Tomten:
, , , , , , , , , , , , ,
.

1 kommentar:

Devinia sa...

Det ska jag absolut göra. Och du är varmt välkommen! :)



Om kyrkhundar