8 oktober 2012

Hälften av alla offrer i krig är barn

Det var inte meningen. Det var inte meningen. Förlåt mig. Gode Gud, ta mig härifrån. Men Herre Gud, vad har jag gjort.

I krigets förfärliga konsekvens finns det nog värre saker än krig. Post Traumatic Stress Disorder drabbar så många unga soldater att hälften hade varit nog. Vad den här unge soldaten kommer att bära med sig genom livet vet man. Vad man däremot inte på förhand kan veta är hur han kommer att reagera på lång sikt. Kommer han som den före detta Bosniske soldaten Alex att ta livet av sig eller kommer han att reagera som huvudpersonen Rambo i David Morrells odödliga bok Tvekampen?



Igår såg jag en tv-film om katastrofen i Darfur. Men vem fan bryr sig om Darfur, "världens värsta humanitära katastrof" när vi har Afghanistan att leka krig i, ett land som aldrig förlorat ett krig. Inte ens Alexander den Store kunde tukta afghanerna. Inte heller USA med hjälp av EU och lilla Sverige kommer att vinna. Darfurkonflikten skulle vi kunna fixa. Än så länge är det bara två miljoner människor uppges ha tvingats lämna sina hem och minst 200.000 tros ha dött till följd av striderna. Men vem fan orkar bry sig om några svarta civilister i Afrika. Vi orkade ju inte ens bry oss om vad som hände i Ruanda år 1994 då cirka 800.000 tutsier och hutuer. Varför ska vi då bry oss om Darfur idag? Säg mig det!



Erikshjälpen är en biståndsorganisation som startade 1946. Ända från början har barnen alltid varit i centrum för Erikshjälpens verksamhet. Alla de insatser som görs bygger på att tillgodose barnens behov och rättigheter. Därför stöds familjen, så att de kan ta ansvar för barnens utveckling. Erikshjälpen bygger sina insatser på FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och den kristna livssynen med dess poängtering av allas lika och unika värde oavsett etnicitet och kulturell bakgrund.

Läs även andra bloggares åsikter om krig:
, , , , , ,
.

Inga kommentarer:



Om kyrkhundar