2 december 2013

Att drömma om en pappa som aldrig fanns



En del av oss har växt upp med en frånvarande pappa. Andra har växt upp med minnet av att ha blivit kallade för oäkta ungar; alltså avlade utom äktenskapet, som det hette på den tiden. Jag var ett sånt barn när jag var liten, en oäkta unge. Nu när jag blivit gammal och står med ena benet i graven, minns jag att jag alltid längtade efter en pappa när jag var liten, en pappa som kunde sjunga för mig när jag var liten och rädd. Det är nog därför jag älskar ugglan eftersom den är modig som ett lejon och har ett vackrare läte än alla andra fåglar i skogen. Precis så där som jag ville att min pappa skulle ha varit, om han hade funnits när jag var liten!



Min åsikt är att alla barn borde ha rätt till en vuxenrelation utanför sin egen familj. En vuxenrelation som alltid ser till barnets bästa. Idag när inte ens en överenskommelse med ett handslag är juridiskt bindande, är inte heller äkta makars löfte om att älska varandra i nöd och lust något som på sikt, har högsta prioritet. Om Gud nu till äventyrs existerar, så borde den guden ha skänkt människorna såväl ett etiskt förstånd som förmågan till kunskap. Han borde förutom detta ha givit allt under Solen ett ändamål. Idag kan man väl utan överdrift säga att klyftan, mellan detta gudomliga ideal och dagens verklighet, aldrig varit större än nu.

Inga kommentarer: