Pojkarne av Anna Maria Lenngren "Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som i går, då oskulden och friden tätt följde mina spår, då lasten var en häxa, och sorgen snart försvann; då allt utom min läxa jag lätt och lustigt fann" är en lustig omskrivning av det helvete som många barn fick utstå på den tid det begav sig. För på den tiden var det få som lade sig i vad som hände mellan skål och vägg hos farstugrannen.
Helvetet kan förlåtas men aldrig glömmas
Den unga modern, som icke visste och förstod hur ett barn törstar efter sin moders kärlek, fostrade sitt barn med spö och bannor så ofta att barnet hart när alltid var blå och gul över hela kroppen. Och alla de kringboende såg och hörde barnets förtvivlade gråt, men de ingrep icke, utan lät det ske. Sedan barnet gått i undervisning under några år och blivit till gosse fick han en uppgift av sin lärare. Det var en svår och tung läxa som gossen skulle lära. Sedan kvällen övergått till natt och sedan gossen i sin trötta utmattning somnat vid sina böcker tog sig modern för att häva en hink kallt vatten över sin son. Med barsk stämma tvingade hon sitt förtvivlade barn att torka upp eländet. Just som han tog upp den sista droppen, gol hanen första gången.
Gossen växte, men blev inte så stor och stark. Hans humör var vida känt och han var snar till vrede. Ofta tog han strid med större gossar än han själv. Många gånger kom han till sitt hem blåslagen, men inte sällan nöjd med utgången av dagens kamp. Sedan tidevarv lagts till tidevarv blev gossen en ung man och småbligade ofta mot pigornas bröst och ville vara med och klämma på dem. Den yppersta av pigorna lät gossen, som nu var en ung man, förstå; "hur man knullar och hur man förfar för att få pitten dit den hör ska". Detta samtal kom den unge mannens moder till kännedom som vredgades storligen. Hon tog sig då för att slita av honom kläderna för att piska honom i "fågelboet" för att krossa de två små äggen. Just som hon slog sista gången, gol hanen för andra gången. (Min kommentar = Rent förfärligt, lindrigt uttryckt)
Den enda som visade den unge mannen kärlek under hans barndom, var den stora lurviga hunden. En dag blev modern varse att hennes son blivit starkare än tidigare, hon vågade då icke längre slå honom. Men för att ytterligare plåga honom blev hon då elak mot hunden, eftersom hon visste att han älskade kräket. En afton blev hon galen och plågade hunden mer än vanligt och slet den i svansen så att den skrek i förtvivlan. Just som hundkräket föll omkull av skräck i hallen, gol hanen för tredje gången och sista gången. Barndomen var tillända!
Brottsförebyggande rådet - Misshandel mot barn från 2010
"Polisen får in allt fler anmälningar om barnmisshandel – de senaste 30 åren har antalet tredubblats. Antalet anmälda misshandelsbrott mot barn i åldern 0–6 år ökade under 2010 med 17 procent. Ökningen är generell och kan inte härledas till någon enstaka region eller något enstaka tillfälle. Men de flesta anmälningar gäller barn mellan 7 och 14 år. I många fall känner barnet förövaren. När det gäller de äldre barnen anmäls misshandeln ofta av skolan, vilket märks i statistiken på så sätt att färre brott anmäls under sommaren än under terminerna."
Källa: Tompa Henricsson
Helvetet kan förlåtas men aldrig glömmas
Den unga modern, som icke visste och förstod hur ett barn törstar efter sin moders kärlek, fostrade sitt barn med spö och bannor så ofta att barnet hart när alltid var blå och gul över hela kroppen. Och alla de kringboende såg och hörde barnets förtvivlade gråt, men de ingrep icke, utan lät det ske. Sedan barnet gått i undervisning under några år och blivit till gosse fick han en uppgift av sin lärare. Det var en svår och tung läxa som gossen skulle lära. Sedan kvällen övergått till natt och sedan gossen i sin trötta utmattning somnat vid sina böcker tog sig modern för att häva en hink kallt vatten över sin son. Med barsk stämma tvingade hon sitt förtvivlade barn att torka upp eländet. Just som han tog upp den sista droppen, gol hanen första gången.
Gossen växte, men blev inte så stor och stark. Hans humör var vida känt och han var snar till vrede. Ofta tog han strid med större gossar än han själv. Många gånger kom han till sitt hem blåslagen, men inte sällan nöjd med utgången av dagens kamp. Sedan tidevarv lagts till tidevarv blev gossen en ung man och småbligade ofta mot pigornas bröst och ville vara med och klämma på dem. Den yppersta av pigorna lät gossen, som nu var en ung man, förstå; "hur man knullar och hur man förfar för att få pitten dit den hör ska". Detta samtal kom den unge mannens moder till kännedom som vredgades storligen. Hon tog sig då för att slita av honom kläderna för att piska honom i "fågelboet" för att krossa de två små äggen. Just som hon slog sista gången, gol hanen för andra gången. (Min kommentar = Rent förfärligt, lindrigt uttryckt)
Den enda som visade den unge mannen kärlek under hans barndom, var den stora lurviga hunden. En dag blev modern varse att hennes son blivit starkare än tidigare, hon vågade då icke längre slå honom. Men för att ytterligare plåga honom blev hon då elak mot hunden, eftersom hon visste att han älskade kräket. En afton blev hon galen och plågade hunden mer än vanligt och slet den i svansen så att den skrek i förtvivlan. Just som hundkräket föll omkull av skräck i hallen, gol hanen för tredje gången och sista gången. Barndomen var tillända!
Brottsförebyggande rådet - Misshandel mot barn från 2010
"Polisen får in allt fler anmälningar om barnmisshandel – de senaste 30 åren har antalet tredubblats. Antalet anmälda misshandelsbrott mot barn i åldern 0–6 år ökade under 2010 med 17 procent. Ökningen är generell och kan inte härledas till någon enstaka region eller något enstaka tillfälle. Men de flesta anmälningar gäller barn mellan 7 och 14 år. I många fall känner barnet förövaren. När det gäller de äldre barnen anmäls misshandeln ofta av skolan, vilket märks i statistiken på så sätt att färre brott anmäls under sommaren än under terminerna."
Källa: Tompa Henricsson
Läs även andra bloggares åsikter om:
barndom, barnmisshandel, collie, ensam, kärlek, lassie, maskrosbarn
.
