Att hitta sin borttappade tro är inte lätt när man gått vilse

Det här att söka sin borttappade barnatro är inte lätt när man är över 60 år och blev konfirmerad in i den heliga allmänliga kyrkan. Den kyrka som idag finns kvar är en så kallad folklig enhetlig kyrka som blivit så förändrad att ingenting nu är sig likt. Därför skall jag berätta om mitt stora andliga sök och hur jag fann en ruin som kallas Svenska Kyrkan.

För länge sedan växte jag upp nära en präst i Kärna församling. Jag kallade honom alltid farbror Arnold. Idag skulle jag ha kallat honom fader Arnold. Det jag allra bäst minns av farbror Arnold var de långa vita flikar som hängde ner från hans prästkrage och hans långa svarta ämbetsrock. Men mest minns jag farbror Arnolds auktoritet, kunskap och vänlighet. Det var mycket jag lärde av farbror Arnold. Det är ofta jag tänker på honom och jag har många minnen kvar efter honom.



Senare i livet träffade jag prästen Ingwar Hector. Honom kallade jag alltid fader Ingwar. Av honom lärde jag mig också väldigt mycket om Bibelns böcker och om Gud och Jesus. Men det enda reella minne jag har efter prästen fader Ingwar är hans gamla "Handbok för Svenska kyrkan". Den underbara bokskatten ligger alltid på mitt nattduksbord.

Under många år i förskingringen sökte jag min borttappade barnatro. Ett tag trodde jag att jag funnit den heliga graalens barndomskyrka. Men jag hade åter tagit fel väg i livet. Idag inser jag att farbror Arnold och fader Ingwars kyrka är borta för alltid. Den kyrka och den tro de gav mig finns inte längre. Det enda jag fann var tomhet och alienation. Och ändå så känner jag Guds närvaro nästan varje dag. Om jag bara visste vart Han håller hus. Om Du vet var Gud är? Skriv till mig och berätta ...



Exemplifierande länk, klicka där-> Ebbemåla pastorat
Exemplifierande länk, klicka där-> S:t Elvis (Presley)

Läs även andra bloggares åsikter om:
barnatro, hjelmserydsstiftelsen, jesus, konfirmation, svenska kyrkan
.

Det finns hopp även för rövare, banditer och vettvillingar

För snart 50 år sedan tog man livet av Caryl Chessman på San Quentin. Tidigt på morgonen den 2 maj 1960 dödförklarades Chessman. Några minuter efter det att Chessman blivit dödförklarad kom ett iltelegram till anstalten, som meddelade beslut om en ny rättegång. För 2000 år sedan tog man livet av tre andra olyckskamrater, nämligen Jesus och två helt okända rövare. Något iltelegram som meddelade beslut om ny rättegång för någon av dem inkom aldrig för landsfiskalens kännedom.

Jesus och hans två olyckskamrater blev inte gasade som Chessman, eftersom cyanid inte var uppfunnet på den tiden. Man spikade helt enkelt upp alla tre på var sin planka som man i sin tur spikade fast på var sin stolpe. Där fick de hänga tills de dog. Men innan de dog började en av rövarna att jävlas med Jesus som redan var både yr i skallen och höll på att dö. Den andra rövaren blev förbannad på den första och tog Jesus i försvar eftersom han menade att Jesus var en bra grabb som hamnat i olycka och blivit dömd trots att han var oskyldig. Jesus som nu var inne på sitt livs sista få andetag vände sig till den snälle rövaren och sa - Sannerligen säger jag, idag skall du vara med mig i paradiset.



Märk väl, att Jesus inte frågar den snälla rövaren vad han gjort eller på vilka grunder han blivit dömt till döden på en planka. Jesus säger bara - Idag skall du vara med mig i paradiset. Visst är det stort? Så stort att jag häpnar. En rövare vandrar hand i hand med Jesus till paradiset! Vad skall alla högmodiga i tron säga när det visat sig (om man läser sin bibel) att ingenting är självklart eftersom Jesus sagt: Många som äro de första skola bliva de sista, och många som äro de sista skola bliva de första!

Läs även andra bloggares åsikter om:
döden, dödförklarad, dömd, jesus, olyckskamrater, paradiset, rättegång
.