Yngve Åkesson

Det hände sig härförleden att den hemlöse trashanken Yngve Åkesson, trött i benen tog sig för att vila vid Trygg Hansa på Fleminggatan. En parksoffa, nog mer avsedd för medborgare med tryggad soliditet, lyste så grann och inbjudande att Yngve inte kunde låta bli att bruka den. Han menade att han hade rätt att ta sig en paus i burksamlandet för att njuta en stund av livet. Ty hans levnad hade inte varit den nådegåva han trott på som barn. Det hade varit fattigt och eländigt så länge han mindes.

Som han satt där och funderade över hur ovarsamt livet farit fram med honom, kom en herre av finare sort och satte sig jämte honom. Under en lång stund satt de två herrarna tysta, var och en med sitt. Så började de språkas vid, var och en om sitt. När så deras tid var utmätt, tog de farväl av varandra och den finare herrn som måste ila till sitt, vände sig åter en sista gång till Yngve Åkesson. "Förlåt, får jag? Ni tar inte illa upp?" sade herren och lämnade en stor sedel till fattiglappen Yngve Åkesson.

När så åtskilliga månvarv förflutit hände det sig att Yngve Åkesson stötte samman med Max Hobstig. Yngve tog sig då tillfälle i akt, att be honom hälsa till den fine herrn från Stadsbyggnadskontoret och tacka för "hundringen". Och Max gladde sig och kramade Yngve Åkesson och lovade att hälsa till den fine herren och tacka. (Vilket blev utfört i tid :)



Många år har förflutet sedan Yngve fick en hundring av den fina herren. Man har därför all rätt att fråga sig hur långt politiken och samhällets omsorg förändrats sedan dess. Vill du veta så får du KLICKA HÄR

Läs även andra bloggares åsikter om fattiglappar:
trygg hansa, hemlös trashank, parksoffa, soliditet, fattiglapp, kram
.

Vintergatans andra ände är närmare än man kan tro

Det hör till att man i den här typen av sammanhang skall ange vad man söker och vad man är ute efter. Därför skall jag uppriktigt säga som det är. Jag söker först efter en handfull ro och i andra hand spendersamma äldre damer med säker och pålitlig soliditet, som kan hjälpa till med att finansiera mitt nästa stora projekt som enkelt kan förklaras med att låta bygga ett väldigt rymdskepp (som skall heta Solaris) och som skall föra mig och alla mina vänner till Vintergatans andra ände. Syftet med resan är att tag reda på hur det egentligen fungerar med allt som finns i vår Vintergatas andra ände och att upptäcka det paradisiska Shangri-La!



Om min ålder är av intresse kan jag berätta att jag är en gammal man. Faktiskt så gammal att jag börjar bli både senil och förvirrad. Jag föddes egentligen 1224 f.Kr. Med andra ord samma år som Ramses den store dog. Så kan man dock inte skriva om sin ålder och dessutom göra det offentligt. Därför har jag angett mitt födelseår till 1917 eftersom de flesta ändå inte skulle tro mig på mitt ord och kunna förstå att jag faktiskt sett det mesta som är värt att se av den här världen ända sedan Sten Hedenhös levde och att jag i sanning var med den där dagen då skomakaren Ahasverus år 33 gjorde sitt livs största misstag när han inte lät en trött snickare få vila en stund från sitt tunga slitsamma träarbete.

Läs även andra bloggares åsikter om mitt projekt:
hasverus, hedenhös, ramses, rymdskepp, solaris, soliditet, vintergatan
.