Med en promenadkäpp mot tidens ände

Sedan hjärtsvikten senvintern 2011 har jag haft besvär med att resa mig upp sedan jag knutit mina skor. Likaså har det varit ansträngande när jag varit ute med hunden då hon hittat en fin pinne som hon alltid vill att jag ska kasta iväg för att hon skall kunna visa sig duktig när hon hämtar tillbaka pinnen till mig. Därför har jag förfärdigat några promenadkäppar, till stöd och hjälp :-).

Saknaden efter Maia är fortfarande obeskrivlig

Alla har minnen av olika slag. Vi har ledsamma minnen och vi har glada minnen. Vi har även minnen som inte passar in någonstans mellan de två nämnda. Vi har sorgliga minnen och vi har tråkiga minnen. Det mest intressanta av alla minnen är det minne som jag kallar Mexikominnet. Jag kallar det Mexico eftersom jag alltid tyckt om ordet Mexico. Mexico låter som koltrastens kvitter under försommarens arla morgonstund. Mexico är det vackraste ordet jag vet och Totta Näslunds vackra sång om hans Mexico, är den vackraste visan om längtan jag någonsin hört.



Därför tillägnar jag min förra hund Maia, ett bildspel om den berårande vackra morgondimman för länge sedan, då vi två traskade omkring i Smålandsskogarna innan allt folket vaknat eller börjat sitt dagliga värv. Ett Mexikominne av en oändlig kärlek och saknad efter en hund som jag aldrig mer kommer att ha vid min sida ens i mina dystraste drömmar.

Isbjörnen är det ensammaste djuret i världen

Det är få djur som är så ensamma som isbjörnar. De lever ensamma långt uppe i Norra Ishavet. Isbjörnar är så ensamma att man knappt förstår att de står ut att inte ha någon kompis att leka med. För att björnarna inte skall bli deprimerade har folket som bor granne med isbjörnarna byggt små grottor i isen där de låtit en vanlig liten nallebjörn fått flytta in och bo där gratis. När isbjörnarna hittar grottorna med de små nallarna har de någon som de kan prata med och umgås med. Fast ensamma är de fortfarande, men inte så ensamma som de var förut. Vill du förstora bilden får du klicka på bilden.

Vad är problemet egentligen

Nu äntligen har jag blivit klar med det nya bildspelet om den muslimska huvudduken som kallas Hijab. Det har i princip tagit hela dagen eftersom jag har bytt operativsystem, från XP till Win 7 och ännu inte lärt mig allt nytt. Riktigt nöjd är jag inte, men allt har en gräns. Man kan inte lägga ner hur mycket tid som helst för en kavalkad av damer, med Hijab runt huvudet.



Varför retar sig en del över att muslimska kvinnor bär huvudduk. Min farmor bar alltid huckle på dagarna. På kvällarna minns jag när hon satt på sängen och borstade sitt långa vackra hår. Det var till den musiken jag somnade, när jag var liten alltså! Till den musiken vill jag fortfarande somna och sova gott!
Jag utvecklar mitt resonemang på ett annat ställe, klicka på -> LÄNKEN

Vem i hela världen kan man lita på

När far och mor är döda och våra släktingar har tatt gift och alla våra vänner valt sig själva och våra lärare och fröknar har gått och dränkt sig med varann och nu när alla våra sömntabletter har slutat hjälpa och när vår präst från konfirmationen står och pekar i det blå och ingen fattar om han visar vägen eller känner vilket håll vinden blåser på. Då kommer halta Lotta hem till mig med rösten fylld av gråt och säger: ”Vem i hela världen kan man lita på?”

Minnen från Bergsrådsgränden i Bagarmossen

Det var i det här huset i Bagarmossen jag bodde i tillsammans med Kerstin under väldigt lång tid. Fastigheten hette Domhavanden 4 och låg på adressen Bergsrådsgränd 9. Det var där jag trivdes och det är dit jag längtar, om inte varje dag så i varje fall inte mindre än nästan varje vecka. Kartbilden är ett klipp ur Stockholms stads Baskarta. Just det här klippet är unikt, så till vida att kartan innehåller mer information än den vanliga Baskartan, eftersom jag bodde där och således hade ett stort personligt intresse av att allt av vikt skulle vara med. Det är alltså jag som är skyldig till överinformationen, därför att det var jag och en kollega på Stockholms Stadsbyggnadskontor (SBK) som såg till att kartan blev fullständig! Bilden ovan kan förstoras med ett klick :)

TILLÄGNAT MIN HUSTRU KERSTIN HOBSTIG

Om den människa man levt med i mer än 34 år och fortfarande orkar stå ut med att leva med den människa som jag är, får man vara tacksam. En del kallar det kärlek, andra kallar det lojalitet, uthållighet eller rent av dumhet.



TILLÄGNAT MIN HUSTRU SEDAN 35 ÅR: Över vida oceaner emot fjärran horisonter över hav och kontinenter genom skymningar och dagar har vi färdats med varandra. Vi har vandrat samma vägar. Vi har burit samma bördor. Vi har sett mot samma stjärnor. Vi har sjungit samma sånger. Vi har delat samma drömmar. Du är med mej vart jag går. Genom månader och år. Du är med mej alla dar. Du är med mej vart jag far. Du är den jag kunde va.

Evert Taubes underbara psalm

Så länge skutan kan gå så länge hjärtat kan slå så länge solen den glittrar på böljorna blå om blott endag eller två så håll tillgodo åndå för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få! Och vem har sagt att just du kom till världen för att få lycka och solsken på färden? Att under stjärnornas glans bli purrad uti en skans att få en kyss eller två i en yrande dans? Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn, höra böljornas brus och kunna sjunga! Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn och som fågeln på vågorna gunga.

Och vid motorernas gång och ifall vakten blir lång, så minns att snart klämtar klockan för dig: ding, ding, dong! Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå, så länge solen den glittrar på böljorna blå, så tag med glädje ditt jobb fast du lider, snart får du vila för eviga tider! Men inte hindrar det alls att du är glad och ger hals, så kläm nu i men en verkligt sju-sjungande vals!

Det är en rasande tur att du lever, min vän och kan valsa omkring uti Havanna! Och om pengarna tagit slut, gå till sjöss omigen med karibiens passadvind kring pannan. Klara jobbet med glans, gå iland någonstans, ta en kyss eller två i en yrande dans! Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå, så länge solen den glittrar på böljorna blå.

Det är gudagott att somna under korkeken

Vi som har läst alltför många böcker vet att frasen ”En man utan käpp, är ingen riktig man”, faktiskt är en gammal boktitel. Min hustru, som är en kreativ människa, har gjort en egen boktitel till en bok som ännu inte kommit ut i tryck och som lyder: ”En man utan käpp, är inte min man"

Så jävla sjukt varunamn på ett kosmetika

EGENTLIGEN ÄR DET HELT JÄVLA SJUKT
HUR FAN KAN MAN KALLA KOSMETIKA FÖR OPIUM

Om opiater och dess släktingar kan man nog säga: Dessa droger är en av Guds allra största gåvor till mänskligheten. Ingen drog kan lindra en människas smärta såsom opiaterna gör och ingen drog kan bättre trösta den döendes ångest än opiaterna. Nu är det så med opiaterna, att de skall brukas med största vaksamhet eftersom de annars är lika farliga som den väldigaste skogsbrand. Om missbruk och slaveri under opiaterna kan bara sägas att de på sikt dödar sina vänner eftersom de alltid varit dödens mordiska systrar. Endast en minoritet av opiaternas usla vänner överlever denna grymma syskonskara. För några få av dessa eländiga själar finns det kanske ett litet hopp om ett värdigt liv efter opiaterna.