TILLÄGNAT MIN HUSTRU KERSTIN HOBSTIG

Om den människa man levt med i mer än 34 år och fortfarande orkar stå ut med att leva med den människa som jag är, får man vara tacksam. En del kallar det kärlek, andra kallar det lojalitet, uthållighet eller rent av dumhet.



TILLÄGNAT MIN HUSTRU SEDAN 35 ÅR: Över vida oceaner emot fjärran horisonter över hav och kontinenter genom skymningar och dagar har vi färdats med varandra. Vi har vandrat samma vägar. Vi har burit samma bördor. Vi har sett mot samma stjärnor. Vi har sjungit samma sånger. Vi har delat samma drömmar. Du är med mej vart jag går. Genom månader och år. Du är med mej alla dar. Du är med mej vart jag far. Du är den jag kunde va.

Släck ljuset och låt ridån gå upp för födelsedagsbarnet

När hustrun fyller år måste man komma på något nytt att säga till henne för att göra henne glad, eller hitta något fint i garderoben som man sagt till henne tidigare och som borde stå över tid. Men eftersom jag inte kan komma på något nytt snällt och rart, att säga henne, får jag upprepa mig i text och förnya mig med en kanadensisk sångare av världsklass som jag vet att hon älskar. Den här musikvideon tillägnar jag därför min hustru på hennes födelsedag. För så är det, att om den människa man levt med under 30 år, fortfarande orkar stå ut med att leva med den människa som jag är, får man vara tacksam. En del kallar det kärlek. Andra kallar det uthållighet eller ibland ren & skär dumhet :)



Äktenskapslycka är som ett träd: det skall vara någonting som växer, och detta någonting växer inte om man inte sköter om det utan springer omkring och planterar frön överallt. Det går inte att ideligen plantera ut nya frön och hoppas att man skall få sitta i skuggan och stödja sig mot trädet strax efter det att man satt dit sitt frö. Det krävs djupa rötter och många år. Om man koncentrerar sin kärlek till ett enda frö och väntar, får man se trädet växa, och det kommer en dag då man kan stödja sig mot trädet och söka sig svalka i trädets skugga.

Läs även om vad andra bloggares har för åsikter om:
kerstin hobstig, kärlek, leonard cohen, lycka, musik, sång, äktenskap
.

Jag följde dina steg och allt jag drömt om fanns där för mig #

TILL MIN ÄLSKADE LIVSKAMRAT
Åsa Jinder och Cajsa Stina Åkerström
KLICKA HÄR

I en evighet levde jag som om du inte fanns.
I alla drömmar var du ändå nära, så underbart nära.
Och jag trodde jag fann dig, men du va nån annanstans.
Och varje gång jag funnit nån så såg jag att drömmen inte va sann.

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig,
för jag trodde att du fanns och väntade mig.
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött,
för att möta den vackraste mänska jag nånsin mött.

Det var enkelt och vackert, du sa att du väntat mig.
Jag kunde ana att det fanns en himmel på jorden, jag såg den.
Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig.
Jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig.

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig,
för jag trodde att du fanns och väntade mig.
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött,
för att möta den vackraste mänska jag nånsin mött.

Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart:
Med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna.
Alla skuggor, allt mörker som förr var så uppenbart
det skingras och tillsammans ser vi ljuset som stiger med solens fart.

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig,
för jag trodde att du fanns och väntade mig.
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött,
för att möta den vackraste mänska jag nånsin mött.

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig,
för jag trodde att du fanns och väntade mig.
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött,
för att möta den vackraste mänska jag nånsin mött.

Läs även andra bloggares åsikter om:
kerstin hobstig, kärlek, lycka, musik, sång, äktenskap
.

Svåra prov skola läggas på din väg mot det enda trädet

Äktenskapslycka är som ett träd: det skall vara någonting som växer, och detta någonting växer inte om man inte sköter om det utan springer omkring och planterar frön överallt. Det går inte att ideligen plantera ut nya frön och hoppas att man skall få sitta i skuggan och stödja sig mot trädet strax efter det att man satt dit sitt frö. Det krävs djupa rötter och många år. Om man koncentrerar sin kärlek till ett enda frö och väntar, får man se trädet växa, och det kommer en dag då man kan stödja sig mot trädet och söka sig svalka i trädets skugga.

Läs även andra bloggares åsikter om:
gunnar mattsson, kärlek, prinsessan, träd, äktenskap, äktenskapslycka
.