Äktenskapslycka är som ett träd: det skall vara någonting som växer, och detta någonting växer inte om man inte sköter om det utan springer omkring och planterar frön överallt. Det går inte att ideligen plantera ut nya frön och hoppas att man skall få sitta i skuggan och stödja sig mot trädet strax efter det att man satt dit sitt frö. Det krävs djupa rötter och många år. Om man koncentrerar sin kärlek till ett enda frö och väntar, får man se trädet växa, och det kommer en dag då man kan stödja sig mot trädet och söka sig svalka i trädets skugga.
Läs även andra bloggares åsikter om:
gunnar mattsson, kärlek, prinsessan, träd, äktenskap, äktenskapslycka
.
