31 januari 2009

Igår kväll avled Ingemar Johansson avled 76 år gammal



Jag har aldrig tillhört dem som hävdar att det var bättre förr. En del var visserligen bättre förr med det mesta var sämre. När jag var 12 år var det rätt fattig. Ingen av mina kompisar höll på med det som vi idag kallar för träning. Om vi ville spela ishockey på vintrarna hade vi en spolad sandplan som vi fick hålla oss till och den enda utrustning vi hade var en gammal bandy- eller hockeyklubba. Om ingen hade någon puck så gick det bra med en träbit. Om grusplanen inte var spolad så spelade vi på gatan. När vi inte spelade hockey slogs vi mot grabbarna på Jönåkersvägen eller Gryksbovägen. Det var rena raka puckar på den tiden. Ingen sparkade eller hoppade på en slagen fiendes huvud tills han dog. Blåmärken, skrubbsår och ibland en sprucken läpp fick man tåla.



Det bästa av det som fanns när jag var liten var våra förebilder inom idrotten. Som den där tidiga morgonen den 27 juni 1959 när morsan väckte mig redan vid tretiden. Det var då som förmatcherna började till den stora matchen mellan Ingemar Johansson och Floyd Patterson. På den tiden fanns varken TV eller Video. Det fanns bara radiomottagare, som det hette på den tiden. Ingemar var vår stora idol och förebild. Vi ville bli och vara som han. Efter matchen blev hela världen som tokig.

Men tro inte att det bara var och lyssna, så enkelt var det inte på den tiden. Sveriges Radio fick inte sända matchen. I stället fick man vrida på en liten ratt på radion tills man hittade sändningen någon annanstans ... Radio Luxemburg tror jag att det var. En del av mina kompisar hade inte ens en radio. De fick lyssna med en liten kristallmottagare som såg ut som en rödvit rymdraket som man fick ansluta till värmeelementet för att få ljud. Så jävla fattigt var det på den tiden.


Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , ,
.

4 kommentarer:

Folke sa...

Ingo föddes i Göteborg 1932 och gick sin första boxningsmatch som 15-åring. Som amatör vann han 60 av 71 matcher. Amatörkarriären avslutades i moll. Han gick till final i OS i Helsingfors mot Ed Sanders 1952, men diskvalificerades av domaren som ansåg honom för passiv. Först 30 år senare fick han upprättelse och sin rättmätiga silvermedalj.

Svenska Idrottsakademin valde honom vid millennieskiftet till 1900-talets tredje bäste svenske idrottare, efter Björn Borg och Ingemar Stenmark. År 2005 fick han Akademins hederspris men kunde inte komma till Globen för att ta emot det. Två år tidigare hade hans dåvarande hustru Edna Alsterlund berättade att Ingemar Johansson hade drabbats av en form av demenssjukdomen Alzheimer. Experter uteslöt inte att sjukdomen kunde ha orsakats av de slag mot huvudet som han fått under sin boxarkarriär.

Verdandi sa...

Jag har smygläst här ibland. din sida är superläcker och personlig. Kanske inte håller med dig om allt. jag minns inte året 1959, men det gör min mamma för då föddes jag. dessutom verkar vi vara uppvuxna i Svedmyra både du och jag. Lite kul sammanträffande tycker jag. Lämnar ett tassavtryck från katten och lägger till dig på mina länkar. Ok, hoppas jag?

Piraten sa...

Svedmyra
Oppundavägen 16
Postiljonsvägen 36

MAX (©) HOBSTIG sa...

Till och med idag har så många som 50 972 sett på bildspelet om Ingemar Johansson, sedan jag la upp bildspelet på YouTube den 26 december i nådens år anno 2007 :)