KRIS är en förening vars främsta syfte är:
Att hjälpa människor som är nymuck från kåken!
Att föreningen KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) utan tvekan tillhör en av världens allra bästa brottsförebyggande organisationer råder det nog ingen tvekan om. Mina minnen om KRIS födelse gläder mig och gör mig trygg i en övertygelse om att det trots allt finns ett hopp för alla de som gått helt fel väg på sin vandring genom livet. Men oavsett den berömmelse KRIS idag har, så minns jag en del glimtar från den tid då allt började med några grabbar som hade en vision om en bättre värld. Jag minns när jag första gången träffade Christer Karlsson och Ronny Mårtensson på ett litet hak vid Mariatorget i Stockholm, på den tiden jag var övervakare för en grabb som hette Micke Antilla.
Jag minns också den där gången när jag gjorde ett besökt i KRIS första lokal, som var inrymt i samma fastighet som Frivården ute vid Hornstull, då min ettriga lilla irländska terrier Maia träffade Börge Hellströms irländska vattenspaniel. Sedan dess har grabbarna gått olika vägar i livet. Gemensamt är att det gått bra för alla fyra. Kvar i KRIS är bara Christer Karlsson som nu är förbundsordförande i föreningen som ständigt växer över alla breddgrader och latituder. Idag är KRIS en riksförening med långt över sex tusen (?) medlemmar fördelade på 28 lokalavdelningar, varav tre avdelningar i andra länder.
Den vision som några grabbar på ett hak vid Mariatorget i Stockholm hade för rätt länge sedan är idag väl formulerad. KRIS skriver på sin hemsida: ”Grundidén är att KRIS möter upp den som friges efter ett fängelsestraff. Ofta friges interner med endast en kasse och en telefonbok fylld med gamla polare. Den som friges och är motiverad till förändring behöver stöd och då finns vi där. För att kunna bli en fullvärdig medlem i KRIS och få föreningens stöd krävs att du ställer upp på våra fyra honnörsord: Hederlighet, Drogfrihet, Kamratskap & Solidaritet" Till de fyra orden vill jag tillfoga ytterligare två omständigheter som ibland kommit lite i skymundan:
Nämligen KRIS POLICYDOKUMENT och STADGAR.
Dessa principer måste alltid hållas levande, på alla nivåer i KRIS. En förening som expanderar i den takt som KRIS gör, hamnar förr eller senare i en situation där organisationens resurser inte hinner med i tillväxttakten. Man kan gott jämföra med ett litet företag som med tiden har sina orderböcker så fulla att man inte hinner med att leverera sina produkter trots att dessa håller en mycket god standard. Konsekvensen är att kunderna ringer till företaget och klagar vilket i sin tur innebär att företagets växel kollapsar vilket i sin tur resulterar i att kunderna söker nya vägar för att komma i besittning av likartade produkter.
*Skärmdumpningar av KRIS hemsida med två års tidsmellanrum*
En annan risk med en för snabb expansion är att den vision och de mål som tidigare ställts upp som vägledande riskerar att urlakas med kvalitetssänkning som följd. Eftersom föreningen KRIS utbredning är exceptionell borde detta faktum få den mest erfarne entreprenör att häpna och börja fundera över var bromsen sitter.
Om ett par exempel skall belysas så är det KRIS medlemsregister som för drygt ett år sedan bröt samman med kaos på alla nivåer som följd. Ett annat exempel är att egennyttan på vissa håll på lokal nivå ersatt de principer som tidigare varit vägledande i KRIS. Grundidén om muckhämtning får stå tillbaka för andra intressen och prioriteringar som ligger flera ljusår från den vision som några grabbar hade på ett hak vid Mariatorget i Stockholm för bara si så där åtta nio år sedan.
Att hjälpa människor som är nymuck från kåken!
Att föreningen KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) utan tvekan tillhör en av världens allra bästa brottsförebyggande organisationer råder det nog ingen tvekan om. Mina minnen om KRIS födelse gläder mig och gör mig trygg i en övertygelse om att det trots allt finns ett hopp för alla de som gått helt fel väg på sin vandring genom livet. Men oavsett den berömmelse KRIS idag har, så minns jag en del glimtar från den tid då allt började med några grabbar som hade en vision om en bättre värld. Jag minns när jag första gången träffade Christer Karlsson och Ronny Mårtensson på ett litet hak vid Mariatorget i Stockholm, på den tiden jag var övervakare för en grabb som hette Micke Antilla.
Jag minns också den där gången när jag gjorde ett besökt i KRIS första lokal, som var inrymt i samma fastighet som Frivården ute vid Hornstull, då min ettriga lilla irländska terrier Maia träffade Börge Hellströms irländska vattenspaniel. Sedan dess har grabbarna gått olika vägar i livet. Gemensamt är att det gått bra för alla fyra. Kvar i KRIS är bara Christer Karlsson som nu är förbundsordförande i föreningen som ständigt växer över alla breddgrader och latituder. Idag är KRIS en riksförening med långt över sex tusen (?) medlemmar fördelade på 28 lokalavdelningar, varav tre avdelningar i andra länder.
Den vision som några grabbar på ett hak vid Mariatorget i Stockholm hade för rätt länge sedan är idag väl formulerad. KRIS skriver på sin hemsida: ”Grundidén är att KRIS möter upp den som friges efter ett fängelsestraff. Ofta friges interner med endast en kasse och en telefonbok fylld med gamla polare. Den som friges och är motiverad till förändring behöver stöd och då finns vi där. För att kunna bli en fullvärdig medlem i KRIS och få föreningens stöd krävs att du ställer upp på våra fyra honnörsord: Hederlighet, Drogfrihet, Kamratskap & Solidaritet" Till de fyra orden vill jag tillfoga ytterligare två omständigheter som ibland kommit lite i skymundan:
Nämligen KRIS POLICYDOKUMENT och STADGAR.
Dessa principer måste alltid hållas levande, på alla nivåer i KRIS. En förening som expanderar i den takt som KRIS gör, hamnar förr eller senare i en situation där organisationens resurser inte hinner med i tillväxttakten. Man kan gott jämföra med ett litet företag som med tiden har sina orderböcker så fulla att man inte hinner med att leverera sina produkter trots att dessa håller en mycket god standard. Konsekvensen är att kunderna ringer till företaget och klagar vilket i sin tur innebär att företagets växel kollapsar vilket i sin tur resulterar i att kunderna söker nya vägar för att komma i besittning av likartade produkter.
*Skärmdumpningar av KRIS hemsida med två års tidsmellanrum*
En annan risk med en för snabb expansion är att den vision och de mål som tidigare ställts upp som vägledande riskerar att urlakas med kvalitetssänkning som följd. Eftersom föreningen KRIS utbredning är exceptionell borde detta faktum få den mest erfarne entreprenör att häpna och börja fundera över var bromsen sitter.
Om ett par exempel skall belysas så är det KRIS medlemsregister som för drygt ett år sedan bröt samman med kaos på alla nivåer som följd. Ett annat exempel är att egennyttan på vissa håll på lokal nivå ersatt de principer som tidigare varit vägledande i KRIS. Grundidén om muckhämtning får stå tillbaka för andra intressen och prioriteringar som ligger flera ljusår från den vision som några grabbar hade på ett hak vid Mariatorget i Stockholm för bara si så där åtta nio år sedan.
Läs även andra bloggares åsikter om KRIS grundare:
börge hellström, christer karlsson, mariatorget, ronny mårtensson
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar