22 juni 2009

Två diametrala sätt att ta ansvar för sitt hundägarskap




Det är lätt att skaffa hund, ibland alltför lätt. De flesta hundar får ett bra liv. Några få hundar får inget liv alls utan ett rent helvete på jorden. Idag tänkte jag skriva några rader om både och. Jag börjar med det bästa och avslutar med det sämsta.

OM ETT GOTT HUNDÄGARSKAP. Lek och allvar i en salig blandning!
Madeleine heter hon, tjejen alltså. Hennes hund är en doberman som heter Lina. Det här hundekipaget är det bästa man kan hitta på webben om man vill ha lite vägledning om hur kul det kan vara att ha hund och då i synnerhet med en stor doberman. Madeleine tillhör den grupp av hundägare som verkligen prövar alla möjligheter som gör tillvaron med en doberman till något utöver det vanliga. Naturligtvis är det inte alltid roligt. Ibland är det jobbigt att ha hund. Som de där dagarna när man måste ut och rasta hunden i det värsta ovädret oavsett om man är frisk eller sjuk. För att inte tala om hur jobbigt det kan vara när hunden kommer in i slyngelåldern och i princip inte gör något enda rätt. Som avslutning på det här stycket vill jag rekommendera alla blivande hundägare att titta in på Madeleines blogg om Lina. Blir man inte glad och nästan tårögd av den bloggen skall man nog inte ens tänka på att skaffa hund. Till Madeleines blogg kommer du om du klickar på Lina

- - - - - - -



Den döda hunden är inte identisk med den doberman texten handlar om

OM ETT DÅLIGT HUNDÄGARSKAP. Hunden skjuten mitt i skallen!
Tidigt på förmiddagen, lördagen den 9 februari 2002, chockades flera hundägare av ett makabert fynd i den skog där hundar och småbarn vistas dagligen. Polisen var redan på plats med vittnesförhör när undertecknad kom till platsen. Mitt på den stig som våra barn varje dag går för att komma till skolan låg en död hund, ensam, stel och med blodet fortfarande rinnande ur ett stort hål ur örat. Ett pistolskott rakt genom skallen; mitt på den stig där barn och vanliga hundägare går varje dag, på sin vandring genom livet. En vacker unghund av rasen Doberman, en hane, låg mitt på den stig som vi vandrar varje dag. Lämnad som ett avfall utan värdighet och saknad. Polisen, gripen av den övergivna hundens öde, vars skalle var genomskjuten från öra till haka i barnens skog och vi vanliga hundägare som torkade våra tårar och snöt vårt snor och förbannade den människa som utfört dådet.

Alla riktiga hundäger vet, att ett oåterkalleligt beslut en dag måste tas beträffande vovven. Vi har alla vidrört vovvens jordiska slut och den sista resan vår vän måste göra till hundarna Gud, Orion. För hundarna har sin egen gud som lyser på himmelen, stor och mäktig. Alla vi som älskar våra fyrbenta vänner har dock det gemensamt: Den sista resan vår hund måste göra, måste ske med värdighet. Att brutalt skjuta sin hund mitt i en tätort där ungarna från fridluftsdagis leker varje dag och där de äldre barnen varje dag går till skolan är som jag ser det, en oacceptabel ansvarslöshet. Det som dock är mest skrämmande är vapnet. Alla som har legala vapen vet att man inte får avlossa dessa inom tätbebyggt område, än mindre skjuta någon, vare sig människa eller djur. De flesta med legala vapen tillhör en skytteklubb eller ett jaktlag. Gemensamt för dessa är att de kan lagen om vapen. Den som sköt sin hund är någon som saknar vapenlicens och empati. Med andra ord: En bandit som borde få komma till helvetet när han dör!

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , , ,
.

4 kommentarer:

Icedaniel sa...

Är detta en blandning av hund och vänsterblogg ?

Max T Hobstig sa...

Svar Nej! Se bloggen som Sniffares försök att strukturera det ostrukturerbara i tillvaron :-)

Ann-charöpt sa...

Hejsan.. Fy vad jag blir arg när jag läser hur hundägare kan göra så här mot djur. Ja det finns allt goda hundägare och dåliga, men detta tog ju priset. Hur kan man leva med detta???? Hoppas att du och flocken mår bra i denna goa värme. Lider med djuren just nu, men själv njuter jag för fullt. Hoppas du och flocken får en underbar helg och var rädda om er.
Kram Ann-charlott

Ann-charlott sa...

Ja så fastnade man i tagentbordet, sorry. Heter inte Ann-charöpt..s..s..