Hej Max! Patient på psykakuten 2001, tror jag. Du var den enda av personalen som satt ner och snackde med patienterna. Jag tyckte det var himla trevligt och det tyckte de andra patienterna också som jag träffade senare när vi blivit utsläppta. Det som fick mig att friskna till var inte alla medecinerna utan de andra patienterna och du då förstås som va den enda normala bland personalen.
Du är så gullig, jag dör! // "Carro"
Det är klart att man blir både stolt och glad, när en patient skriver så fina ord om & till en gammal behandlingsassistent. Man kan även tycka att det verkar vara en rätt oproffsig relation till patienten. Men befinner man sig i en bransch där ens empati är en stor del av de verktyg man har att jobba med så blir det kanske enklare att förstå. Min erfarenhet är att det som egentligen brister är politikernas brist på kunskap om vilka resurser psykiatrin behöver för att göra ett bra jobb. En politiker är ofta en person som bara ser till alltings kostnad och ingentings värde.
¤ ¤ ¤
MICA-projektet 1995 - 2000 in memory
Under februari månad 1995 ansökte dåvarande socialdistrikt 6 och 7 i Skarpnäcks stadsdelsförvaltning samt Enskede/Skarpnäcks psykiatriska sektor gemensamt om stimulansbidrag från Socialstyrelsen för att starta ett projekt riktat mot målgruppen psykiskt störda missbrukare. Målet som angavs i projektbeskrivningen var att starta och driva en öppen dagverksamhet för målgruppen med syfte att höja livskvalitén samt minska vård och drogkonsumtion. (Mental illness chemical abuse)
Utdrag ur projektets Slutrapport: I projektet ingick först en och sedan två hundar ingå. Den engelska springer spanieln Nisse och den irländska terriern Maia. Det är svårt att förklara det stora värdet som ligger i att ha hund tillsammans med målgruppen. Den kravlösa kärlek ett djur visar inför oss människor är i sig en stor självläkande kraft. Att alltid få mötas av viftande svansar och blöta hundpussar oavsett vilket humör du själv är på gör att dagen kan bli lite ljusare. En hund säger heller aldrig emot, den har inga egna åsikter och den följer dig var du än går. Hur skönt det kan vara för en vilsen själ att få sova en stund lutad mot en levande varelse måste upplevas för att förstås. Det ligger också ett stort värde i att få visa omsorg över en annan varelse som är mer utlämnad åt andra än du själv är. (Tyvärr lades projektet ner i förtid vilket innebar att personalgruppen splittrades. Projektledaren flyttade till en annan kommun med mer kompetenta politiker och startade ett nytt MICA-projekt som lever efter den ursprungliga projektvisionen)
¤ ¤ ¤
Samhällets förlorade olycksbarn in memory
Det här musikbildspelet tillägnar jag alla dessa unga som hamnade i helvetet redan innan de dog och till alla dem som vi svek eller inte eller inte ens orkade tänka på att hjälpa och till alla dem vi lämnade vind för våg i ett värre helvete än det helvete vi ens kan föreställa oss i livet. För alla dessa bröder och systrar som blev döpta men inte konfirmerade har jag gjort den här videon, eftersom alla förtjänar att bli ihågkomna.
Se på min video med en stor ödmjukhet eftersom nästan alla personer i videon sedan länge är döda. Några av dem blev mördade. Andra dog av sjukdom, självmord eller överdos. Man kan med säkerhet säga att alla de som dött, dog en missbruksrelaterad död. Ett litet fåtal blev nästan gamla. De flesta fick aldrig bli vuxna eftersom de slutade leva i unga år.
Quod scripsi scripsi
Du är så gullig, jag dör! // "Carro"
Det är klart att man blir både stolt och glad, när en patient skriver så fina ord om & till en gammal behandlingsassistent. Man kan även tycka att det verkar vara en rätt oproffsig relation till patienten. Men befinner man sig i en bransch där ens empati är en stor del av de verktyg man har att jobba med så blir det kanske enklare att förstå. Min erfarenhet är att det som egentligen brister är politikernas brist på kunskap om vilka resurser psykiatrin behöver för att göra ett bra jobb. En politiker är ofta en person som bara ser till alltings kostnad och ingentings värde.
¤ ¤ ¤
MICA-projektet 1995 - 2000 in memory
Under februari månad 1995 ansökte dåvarande socialdistrikt 6 och 7 i Skarpnäcks stadsdelsförvaltning samt Enskede/Skarpnäcks psykiatriska sektor gemensamt om stimulansbidrag från Socialstyrelsen för att starta ett projekt riktat mot målgruppen psykiskt störda missbrukare. Målet som angavs i projektbeskrivningen var att starta och driva en öppen dagverksamhet för målgruppen med syfte att höja livskvalitén samt minska vård och drogkonsumtion. (Mental illness chemical abuse)
Utdrag ur projektets Slutrapport: I projektet ingick först en och sedan två hundar ingå. Den engelska springer spanieln Nisse och den irländska terriern Maia. Det är svårt att förklara det stora värdet som ligger i att ha hund tillsammans med målgruppen. Den kravlösa kärlek ett djur visar inför oss människor är i sig en stor självläkande kraft. Att alltid få mötas av viftande svansar och blöta hundpussar oavsett vilket humör du själv är på gör att dagen kan bli lite ljusare. En hund säger heller aldrig emot, den har inga egna åsikter och den följer dig var du än går. Hur skönt det kan vara för en vilsen själ att få sova en stund lutad mot en levande varelse måste upplevas för att förstås. Det ligger också ett stort värde i att få visa omsorg över en annan varelse som är mer utlämnad åt andra än du själv är. (Tyvärr lades projektet ner i förtid vilket innebar att personalgruppen splittrades. Projektledaren flyttade till en annan kommun med mer kompetenta politiker och startade ett nytt MICA-projekt som lever efter den ursprungliga projektvisionen)
¤ ¤ ¤
Samhällets förlorade olycksbarn in memory
Det här musikbildspelet tillägnar jag alla dessa unga som hamnade i helvetet redan innan de dog och till alla dem som vi svek eller inte eller inte ens orkade tänka på att hjälpa och till alla dem vi lämnade vind för våg i ett värre helvete än det helvete vi ens kan föreställa oss i livet. För alla dessa bröder och systrar som blev döpta men inte konfirmerade har jag gjort den här videon, eftersom alla förtjänar att bli ihågkomna.
Se på min video med en stor ödmjukhet eftersom nästan alla personer i videon sedan länge är döda. Några av dem blev mördade. Andra dog av sjukdom, självmord eller överdos. Man kan med säkerhet säga att alla de som dött, dog en missbruksrelaterad död. Ett litet fåtal blev nästan gamla. De flesta fick aldrig bli vuxna eftersom de slutade leva i unga år.
Quod scripsi scripsi
Läs även andras människors åsikt om psykiatrin:
patienter, politik, politiker, psykakuten, psyket, psykiatrin, psykoser
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar