16 augusti 2009

Ett öppet brev tillägnad Sebastian del Gaiso



Hej Sebastian. Kommer du ihåg den där dagen då du sökte upp mig för att tala om Diana Ring, en tjej som var danslärare. Jag tror att det var år 1999 eller eventuellt år 2000. Du ville att jag skulle hjälpa henne att få stadsdelsnämndens stöd. Du berättade för mig att hon jobbade med unga ungdomar. Tjejen hade ett omsorgsfullt koncept där hon blandade skötsamma ungdomar med ungdomar i den sociala riskzonen. Du var rätt envis och övertygande. Jag var politiker, gruppledare och en av de tre i den politiska majoriteten. Jag vet att du vet att jag tog kontakt med tjejen och gav henne mitt stöd och att jag också såg till att hennes verksamhet kom i det mediala strålkastarljuset. Tjejen fick en tid senare också ett uppdrag i något kulturutskott underställt stadsdelsnämnden. Vad som hände sedan Sebastian, vet jag inte! Jag kan ju inte veta allt :-)



Idag min käre Sebastian är du den som behöver mitt stöd. Jag fick ett telefonsamtal från en gemensam polare som berättade för mig var du befinner dig. Utan omsvep kan jag erkänna att jag blev alldeles bestört. Jag visste ju vad som hade hänt den där dagen för länge sedan i det där gathörnet vid Bergholmsskolan i Bagarmossen och att du av det skälet fick flytta från Bagis till ett värre ställe. Jag minns också varför det där hemska hände i det där gathörnet Men jag minns allra mest den där grabben som kom och frågade mig om jag kunde hjälpa den där tjejen.



Idag är allt så annorlunda för dig. Men det är inget jag kan göra något åt. Jag har varken ork, kraft eller möjligheter. Men jag tänker på dig och på dina drömmar om ett bättre och friare liv där du kan krama och gosa med din dotter när du vill. Idag är du kanske drömlös, min vän, och ingen är fattigare och ynkligare än en människa som inte får drömma. Drömmarna, förstår du, är själva grogrunden för den tro som ger oss kraft och vilja till ett bättre liv. Utan drömmar vissnar människorna och förlorar all sin värdighet och allt blir till tomhet och förljugenhet utan hopp om ett bättre liv. Den enda tröst jag kan ge dig är att det finns människor som minns den riktiga Sebastian, sådan han var för si så där åtta tio år sedan och kanske, om Gud vill dig väl, en Sebastian del Gaiso som kan göra en tidsresa tillbaka till dået, den dagen då förlåten rämnar.



Mina sista slutord: De mest kända fängelser Johnny Cash besökte är Folsom State Prison, San Quentin Prison och Riksanstalten Österåker (den 3 oktober år 1972). Johnny dog den 12 september 2003 och kan med andra ord inte besöka Kumla. Sebastian och hans olyckskamrater kommer alltså inte att få möjligheten att se honom uppträda i bunkern!

Läs även andra bloggares åsikter om Kumlas nya superbunker:
, , , , ,
.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Läste om Sebastian. Ja det är för djävligt vilket misslyckande med svensk kriminalvård. Kommer du till Stockholm något?
Kram Anette

Legionären sa...

Det va väldigt fint skrivet, han blir nog glad.

Max T Hobstig sa...

Det är alltid intressant att läsa vad andra tycker om den svenska kriminalvården. Som jag ser det har kriminalvården två viktiga uppgifter

Nämligen:
1) att verkställa påföljderna fängelse och skyddstillsyn (inklusive samhällstjänst och kontraktsvård)
2) att tillse att den dömde efter verkställd påföljd (vid frigivning) skall vara bättre rustad att klara samhällets krav på ett laglydigt liv.

Som jag ser det, är kanske båda punkterna lika viktiga. Eller kan punkt nummer 2 vara viktigast, att de som hamnar i fängelse i vart fall inte skall vara sämre rustade än då de började avtjäna sitt straff. Om punkt 2 fallerar har vi som skattebetalare inte fått valuta för våra skatteintäkter!

Anonym sa...

ja du max som du skriver i början somlige ligger i ränstenen osv..
men sebastian e i helvetet men det finns nog en väg ut därifrån me bara att hålla huvet högt och stå på sig.... legionären

Behandlingsassistenten sa...

Jag hatar varje sten och varje gruskorn på Kumla. Men ännu värre hatar jag den nya bunkern. Vad tror dom att Kumlas superbunker kan göra för gott med de där grabbarna som de konserverat lika effektivt som den inlagda sillen i Abba Seafoods plåtburkar?

Något så jävla okristet och grymt som Kriminalvårdens nya ”skrytbygge” för 250 miljoner får man leta efter. Det enda jämförbara jag kan hitta är de medeltida hålen dit man kastade ner sina fångar. I modern tid, i den civiliserade delen världen, är det bara amerikanarna som är värre med sina tigerburar och sitt jävla Abu Ghraib.

Max T Hobstig sa...

Till Behandlingsassistenten
Det var förbanne mig det finaste jag läst sedan jag konfirmerade mig!

Anonym sa...

"I modern tid, i den civiliserade delen världen, är det bara amerikanarna som är värre med sina tigerburar och sitt jävla Abu Ghraib."

Tror du att fångarna i vilket ryskt eller latinamerikanskt fängelse som helst har det bättre än de har det på Kumlabunkern?

Hade Sebastian (Sibba?) gett fan i hämndaktionen och lämnat över det åt lagens långa arm så hade han sluppit spendera tid på Kumlabunkern. Han gjorde ett val och måste såklart ta konsekvenserna av det. Så är det för oss andra.

MAX (©) HOBSTIG sa...

Det är alltid intressant att läsa vad andra tycker om den svenska kriminalvården. Som jag ser det har kriminalvården två viktiga uppgifter

Nämligen:
1) att verkställa påföljderna fängelse och skyddstillsyn (inklusive samhällstjänst och kontraktsvård)
2) att tillse att den dömde efter verkställd påföljd (vid frigivning) skall vara bättre rustad att klara samhällets krav på ett laglydigt liv.