Vågat experiment vid sjön Flaten med 45 skinnskallar
Sammanfattning: Lördagen den 21 september 1996 klockan 15:00 avgick en abonnerad buss från Slussen. Färden gick mot Stockholms södra ände. Ett ovanligt experiment gällande svenskarnas supvanor skulle genomföras. För första gången i alkoholforskningens dimmiga historia skulle man försöka fastställa den lägsta nivån för alkoholintag visavi trivselkravet svenskarna ställer på en trevlig kräftskiva.
Av tradition konsumerar vi svenskar ofantliga mängder sprit och öl under den typ av kalas som vi kallar kräftskiva. Ofta får man kalla in extrapersonal för att tillhandahålla gästerna med ett brett urval av kylda aquaviter. Inte sällan får man efter en kräftskiva av svensk modell anlita ett mindre städbolag för att skura rent alla skrymslen och vrår i den "dagen efter" stinkande festlokalen.
Inledning: Sambandet mellan alkoholintag och yttre skadeomfattning är parametrar forskare tidigare lagt ner stor ansträngning på att fastställa. Sambandet mellan vanlig läsk och yttre skadeomfattning har däremot aldrig tidigare studerats. Tyvärr drar parametrarna åt olika håll. En hög intagningsfrekvens av läsk hänger samman med en låg yttre skadeomfattning och därmed mindre uppgifter för ex.vis polis och sjukhus, vilket i sin tur får till följd att stora institutioner sannolikt måste se närmare på problemet med s.k. övertalig personal. Vårt syfte med vår experimentella undersökning var endast till att hitta en lösning på ungdomssuperiet, de stora övergripande sociala problemen lämnar vi åt andra att lösa.
Experimentuppställning: Ett förförsök visade att man måste ha stor integritet bland försökspersonerna. Dessutom hade tidigare försök visat att man måste förlägga experimentet utanför tätorten, dock icke alltför långt från civilisationen. Tidigare erfarenheter med gruppen har visat att kringutrustningen varit av stor vikt. Möjligheten till olika aktiviteter, bollsporter etc. kan icke nog värdesättas. Som "juvelen i kronan" har den gemensamma samlingen till bords varit.
Vår tanke var att använda en gammal ursvensk mattradition som ram. Vi valde en kräftskiva, det stora superiets gyllenröda fest. En stor Swebus rekvirerades. Kräftor, hattar och lyktor införskaffades, en del på kredit. Den interna organisationen ombads en fru Kerstin att ansvara för, vilket i sak betydde "markservice". Den enda märkbara skillnaden mellan en riktig kräftskiva och vårt experiment skulle vara avsaknaden av sprit och andra alkoholer. Uppgiften synes omöjlig, med blev genomförbar tack vare fru Kerstin.
Genomförande: Klockan 15:45, experimentdagen, stannade Hobstig upp i sitt vedhuggande ute vid Flatenstugan. Han skyndade sig mot stugan och bankade näven med stor kraft mot dess vägg och ropade med hög röst: "Pojkarna närmar sig!" Därpå slog skräcken honom och han sjönk ner på marken. I flock efter flock kom alla de borttappade pojkarna från skogen. Så långt hans öga förmådde se, kom pojkarna. Många var tatuerade som forntidens kelter och de flesta var klädda helt i svart. I några flockar syntes sköna jungfrur. Och de vällde in på tunet och befolkade snart planen framför storstugan. "Det går överstyr" tänkte Hobstig, "det går överstyr!"
Herr Stefan Andersson fann sig raskt i den oväntade situationen. Nog hade han väntat 15 - 20 gäster, det hade han varit säker på. Men denna hoper gäster övergick alla gränser av fattningsförmåga. Hungriga och vildsinta som de alla var, skrämde de nästan slag på fru Kerstin. Herr Stefan knuffade in Hobstig i bilen och for raskt till ett köpcentrum någon mil därifrån och införskaffade mer skaffning. Nödropen i mobiltelefonen tjöt ett flertal gånger: "Var är ni, när kommer ni tillbaka?"
Väl återkommen till gästabudet levererades genast den nyinköpta grillkorven till de mest hungriga och vildsinta. Snart lägrade sig lugnet över den stora hopen. De delade upp sig i grupper. En del tog sig tid att spela olika bollsporter, andra satte sig i gräset och försökte lösa världsproblemen. Några av de sköna jungfrurna hjälpte fru Kerstin med dukning och organisation.
Vid 18:30-tiden förklarade fru Kerstin att alla var välkomna in för att avsmaka vad huset hade att bjuda. Som en aldrig sinande ström vällde gästerna in och fyllde den stora gästabudshallen. Sedan alla som fick plats satt sig till bords lägrade sig förväntan över församlingen. Med dignande fat med de läckraste kräftor skred fru Kerstins stab av jungfrur in i hallen och möttes av hurrarop.
Alla kastade sig över de gyllenröda kräftorna. Stora feta ostar skars upp och lades på bröd och till dryck bjöds vanlig läsk. När stämningen var som högst, när alla kinder var rosiga av belåtnad reste sig en gäst, Björn Starke, och förtäljde följande: "Ett gästabud utan denna dryck kommer ingen att sätta tro till. Därför kommer denna enda flaska folköl att bjudas. Detta för att inte skämma vår värd inför hans hövding. Alltså säger jag er detta. En flaska folköl intogs, inget mer!" Och festen utan mjöd och vin löpte vidare och mättnadens dåsighet lägrade sig. De dignande faten tog så sakteliga slut och tömdes.
När gästerna talat sig trötta om den förunderliga festen och trott sig kunna vila med denna vetskap öppnades dörren till fataburen. In skred jungfrur bärandes nya fat med de läckraste söta frukter och vispad grädde. När kvällen övergått till afton och aftonen så sakteliga går mot natt börjar körkarlen Hobstig sitt värv. Flock efter flock körs till T-banan. Alla, med få undantag, så trötta att bara sängen väntar. Alla så vänliga, att missionsförbundet torde känna avund. "Tack, Stefan. Tack Hobstig. Men glöm inte, utan fru Kerstin hade ni inte klarat gästabudet. Tack och god natt".
Resultat och diskussion: Antalet gäster till bords räknades till 43 personer. Hobstig (körkarlen) och några till fick inte plats. Det korrekta antalet gäster bör snarare ligga över 45 än under. Samtliga gäster deltog utan att inta någon alkoholhaltig dryck förutom ett undantag, Björn Starke. Vad experimentet tydligt visar är att skinnskallarna i Stockholm kan festa utan sprit och öl om alternativ erbjuds. Sannolikt gäller detta även andra ungdomsgrupper. Spritkonsumtionen bland Stockholms skinnskallar och andra grupper sker i de flesta fall av ren slentrian. Det finns inga alternativ för ungdomarna. Trots att vi vuxna ser ett flertal positiva aktiviteter dessa destruktiva ungdomar borde kunna ägna sig åt, underlåter vi att visa dem vägen till konstruktiviteten. Vi ställer krav men orkar inte engagera oss i sak. Vi förfasas över deras framfart, men vägrar visa dem vägen. Vi har nog med vårt. Vi förundras över deras brist på empati, men visar själva ingen empati.
Projekt Bodvar om De borttappade pojkarna
Slutord: Arbetsnamnet, "De borttappade pojkarna", hänsyftar till de förvildade pojkarna i sagan om Peter Pan. I sagan förvillas ett pojkgäng av den lilla älvan Tingeling. Långt ute i skogen har pojkarna sitt tillhåll i en gammal ihålig stubbe. Dit tar sig Tingeling. Pojkarna luras till ett överfall på Peter Pan och hans vänner. Efter en tumultartad batalj blir pojkarna besegrade, men förlåtna av Peter Pan och senare upptagna i hans vänkrets. Den förstärkta Panska vänskaran går sedan med Peter som ledare i krig mot sjörövarhövdingen Kapten Krok och besegrar denne. I sagan blir slutet gott, som i alla goda sagor. Pojkarna mognar och blir efter äventyret med Peter Pan, riktiga pojkar (i sagor blir pojkar aldrig till män, eftersom sagor alltid är sagor).
I dagens konkreta verklighet måste vi se bortom sagans slut. Pojkarna växer sig till vuxna män, och deras väg dit är kantad med tunga svåra prövningar. Många hinder är lagda i deras väg, icke alltid av elakhet utan mer av kunskapsbrist. Dock, en sak har sagans borttappade pojkar gemensamt med dagens; behovet förlåtelse, förståelse och empati.
Stefan Andersson: Socialtjänsten, ungdomskonsult och projektledare
Max Hobstig: Körkarl, kvartermästare och mätningsingenjör
Av tradition konsumerar vi svenskar ofantliga mängder sprit och öl under den typ av kalas som vi kallar kräftskiva. Ofta får man kalla in extrapersonal för att tillhandahålla gästerna med ett brett urval av kylda aquaviter. Inte sällan får man efter en kräftskiva av svensk modell anlita ett mindre städbolag för att skura rent alla skrymslen och vrår i den "dagen efter" stinkande festlokalen.
Inledning: Sambandet mellan alkoholintag och yttre skadeomfattning är parametrar forskare tidigare lagt ner stor ansträngning på att fastställa. Sambandet mellan vanlig läsk och yttre skadeomfattning har däremot aldrig tidigare studerats. Tyvärr drar parametrarna åt olika håll. En hög intagningsfrekvens av läsk hänger samman med en låg yttre skadeomfattning och därmed mindre uppgifter för ex.vis polis och sjukhus, vilket i sin tur får till följd att stora institutioner sannolikt måste se närmare på problemet med s.k. övertalig personal. Vårt syfte med vår experimentella undersökning var endast till att hitta en lösning på ungdomssuperiet, de stora övergripande sociala problemen lämnar vi åt andra att lösa.
Experimentuppställning: Ett förförsök visade att man måste ha stor integritet bland försökspersonerna. Dessutom hade tidigare försök visat att man måste förlägga experimentet utanför tätorten, dock icke alltför långt från civilisationen. Tidigare erfarenheter med gruppen har visat att kringutrustningen varit av stor vikt. Möjligheten till olika aktiviteter, bollsporter etc. kan icke nog värdesättas. Som "juvelen i kronan" har den gemensamma samlingen till bords varit.
Vår tanke var att använda en gammal ursvensk mattradition som ram. Vi valde en kräftskiva, det stora superiets gyllenröda fest. En stor Swebus rekvirerades. Kräftor, hattar och lyktor införskaffades, en del på kredit. Den interna organisationen ombads en fru Kerstin att ansvara för, vilket i sak betydde "markservice". Den enda märkbara skillnaden mellan en riktig kräftskiva och vårt experiment skulle vara avsaknaden av sprit och andra alkoholer. Uppgiften synes omöjlig, med blev genomförbar tack vare fru Kerstin.
Genomförande: Klockan 15:45, experimentdagen, stannade Hobstig upp i sitt vedhuggande ute vid Flatenstugan. Han skyndade sig mot stugan och bankade näven med stor kraft mot dess vägg och ropade med hög röst: "Pojkarna närmar sig!" Därpå slog skräcken honom och han sjönk ner på marken. I flock efter flock kom alla de borttappade pojkarna från skogen. Så långt hans öga förmådde se, kom pojkarna. Många var tatuerade som forntidens kelter och de flesta var klädda helt i svart. I några flockar syntes sköna jungfrur. Och de vällde in på tunet och befolkade snart planen framför storstugan. "Det går överstyr" tänkte Hobstig, "det går överstyr!"
Herr Stefan Andersson fann sig raskt i den oväntade situationen. Nog hade han väntat 15 - 20 gäster, det hade han varit säker på. Men denna hoper gäster övergick alla gränser av fattningsförmåga. Hungriga och vildsinta som de alla var, skrämde de nästan slag på fru Kerstin. Herr Stefan knuffade in Hobstig i bilen och for raskt till ett köpcentrum någon mil därifrån och införskaffade mer skaffning. Nödropen i mobiltelefonen tjöt ett flertal gånger: "Var är ni, när kommer ni tillbaka?"
Väl återkommen till gästabudet levererades genast den nyinköpta grillkorven till de mest hungriga och vildsinta. Snart lägrade sig lugnet över den stora hopen. De delade upp sig i grupper. En del tog sig tid att spela olika bollsporter, andra satte sig i gräset och försökte lösa världsproblemen. Några av de sköna jungfrurna hjälpte fru Kerstin med dukning och organisation.
Vid 18:30-tiden förklarade fru Kerstin att alla var välkomna in för att avsmaka vad huset hade att bjuda. Som en aldrig sinande ström vällde gästerna in och fyllde den stora gästabudshallen. Sedan alla som fick plats satt sig till bords lägrade sig förväntan över församlingen. Med dignande fat med de läckraste kräftor skred fru Kerstins stab av jungfrur in i hallen och möttes av hurrarop.
Alla kastade sig över de gyllenröda kräftorna. Stora feta ostar skars upp och lades på bröd och till dryck bjöds vanlig läsk. När stämningen var som högst, när alla kinder var rosiga av belåtnad reste sig en gäst, Björn Starke, och förtäljde följande: "Ett gästabud utan denna dryck kommer ingen att sätta tro till. Därför kommer denna enda flaska folköl att bjudas. Detta för att inte skämma vår värd inför hans hövding. Alltså säger jag er detta. En flaska folköl intogs, inget mer!" Och festen utan mjöd och vin löpte vidare och mättnadens dåsighet lägrade sig. De dignande faten tog så sakteliga slut och tömdes.
När gästerna talat sig trötta om den förunderliga festen och trott sig kunna vila med denna vetskap öppnades dörren till fataburen. In skred jungfrur bärandes nya fat med de läckraste söta frukter och vispad grädde. När kvällen övergått till afton och aftonen så sakteliga går mot natt börjar körkarlen Hobstig sitt värv. Flock efter flock körs till T-banan. Alla, med få undantag, så trötta att bara sängen väntar. Alla så vänliga, att missionsförbundet torde känna avund. "Tack, Stefan. Tack Hobstig. Men glöm inte, utan fru Kerstin hade ni inte klarat gästabudet. Tack och god natt".
Resultat och diskussion: Antalet gäster till bords räknades till 43 personer. Hobstig (körkarlen) och några till fick inte plats. Det korrekta antalet gäster bör snarare ligga över 45 än under. Samtliga gäster deltog utan att inta någon alkoholhaltig dryck förutom ett undantag, Björn Starke. Vad experimentet tydligt visar är att skinnskallarna i Stockholm kan festa utan sprit och öl om alternativ erbjuds. Sannolikt gäller detta även andra ungdomsgrupper. Spritkonsumtionen bland Stockholms skinnskallar och andra grupper sker i de flesta fall av ren slentrian. Det finns inga alternativ för ungdomarna. Trots att vi vuxna ser ett flertal positiva aktiviteter dessa destruktiva ungdomar borde kunna ägna sig åt, underlåter vi att visa dem vägen till konstruktiviteten. Vi ställer krav men orkar inte engagera oss i sak. Vi förfasas över deras framfart, men vägrar visa dem vägen. Vi har nog med vårt. Vi förundras över deras brist på empati, men visar själva ingen empati.
Projekt Bodvar om De borttappade pojkarna
Slutord: Arbetsnamnet, "De borttappade pojkarna", hänsyftar till de förvildade pojkarna i sagan om Peter Pan. I sagan förvillas ett pojkgäng av den lilla älvan Tingeling. Långt ute i skogen har pojkarna sitt tillhåll i en gammal ihålig stubbe. Dit tar sig Tingeling. Pojkarna luras till ett överfall på Peter Pan och hans vänner. Efter en tumultartad batalj blir pojkarna besegrade, men förlåtna av Peter Pan och senare upptagna i hans vänkrets. Den förstärkta Panska vänskaran går sedan med Peter som ledare i krig mot sjörövarhövdingen Kapten Krok och besegrar denne. I sagan blir slutet gott, som i alla goda sagor. Pojkarna mognar och blir efter äventyret med Peter Pan, riktiga pojkar (i sagor blir pojkar aldrig till män, eftersom sagor alltid är sagor).
I dagens konkreta verklighet måste vi se bortom sagans slut. Pojkarna växer sig till vuxna män, och deras väg dit är kantad med tunga svåra prövningar. Många hinder är lagda i deras väg, icke alltid av elakhet utan mer av kunskapsbrist. Dock, en sak har sagans borttappade pojkar gemensamt med dagens; behovet förlåtelse, förståelse och empati.
Stefan Andersson: Socialtjänsten, ungdomskonsult och projektledare
Max Hobstig: Körkarl, kvartermästare och mätningsingenjör
Läs även andra bloggares åsikter om:
alkoholforskning, empati, experiment, fest, förståelse, kräftskiva, missionsförbundet, nykter, sagor, skinnskallar, socialtjänsten, sprit, städbolag, traditioner, ungdomar, öl
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar