3 december 2012

Om doktor Zarkov och mina gamla dojor



Det var en gång en doktor Zarkov som hade en gammal sur gubbe som patient Vid ett besök på mottagningen sa patienten ungefär så här till sin doktor: Så här jävla dåligt har jag aldrig mått tidigare. Blir det bättre eller går det åt helvete? Doktorn Zarkov som var en klok gammal läkare svarade arkaiskt som en uråldrig landslag: "Ängslas icke. Lev ditt liv!"
(Vilket betyder: Var inte rädd om dig, Lev)

Jag tänker mig livet som en kort ljusglimt mellan två evigheter. Man skall inte vara rädd för döden. För om man tänker efter hur länge man skall vara död förstår man hur kort tid livet har att leva. Man skall vara glad och tacksam över det ofattbara som förunnats oss, att få detta levande liv på jorden som människor. När jag sent om länge blir stoppad i Odalmannens korg kommer Någon att sätta sig ner vid hans sida en stund och pratas vid tills jag somnat. Därefter tar de adjö av varandra och bekräftar att Odalmannen övertagit hela ansvaret för mig.
(Inspiratörer: Heidenstam, Setterlind och Lugn)



Att leva är som att göra en resa på en väldig ocean, där själva Livet är som ett rätt liten fartyg som med jämn fart strävar mot Hamnstaden som förbinder Midgård med Staden bortom havet. På sin väg mot målet har Livet under lång eller kort tid, gjort många och brokiga hamnbesök i främmande länder. Men resans huvudmål har alltid varit att till sist nå Hamnstaden där Livet mönstrar av det lilla fartyget för att embarkera det sista skeppet som lämnar Midgård och avseglar mot Staden bortom havet. Vad som sedan sker är fördolt för alla och envar som ännu lever!
(Inspirationskälla: John Ronald Reuel Tolkien)

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vad hände med dojorna?

MAX (©) HOBSTIG sa...

Den var bra! Fler dojor till folket!



Om kyrkhundar