Hur blir man kultiverad i dagens samhälle

Ibland har jag funderat över hur man kan bli kultiverad. Det där med bildning är inte så lätt. Man måste för det första ha läst rätt böcker och för det andra kunna konversera om en massa fina ämnen som politik, mode och musik. Om man därtill kan föra samtal om den ekonomiska politiken och de politiska institutionernas betydelse så tillhör man utan tvivel intelligentian. Förstår man inte denna tankegång tillhör man inte intelligentian. När jag flyttade från huvudstaden till Tveta härads gjorde jag en riktig rensning av de där böckerna som man blir intelligent av. Alla böcker som handlade det minsta om ekonomi, sociologi, pedagogik och psykologi hamnade obönhörligen i Svenska Bostäders sopcontainer!



De böcker som jag sparade var skönlitteratur, naturvetenskap, filosofi, historia, idéhistoria, estetik, arkeologi och teologi samt alla böcker som var dedicerade. Idag läser jag bara sådana böcker som jag själv vill läsa. Det är väldigt sällan som jag tvingar mig att läsa på rekommendation, eftersom det värsta jag vet är att läsa sånt som man skall läsa bara för att tillhöra intelligentian. Idag vågar jag läsa om 91:an Karlsons äventyr med 87:an Axelsson utan att skämmas, eftersom jag vet att jag läst fler riktiga böcker än de allra flesta. Mäster John Silver undantagen!

Sammanbrottspartiet för partiöverskridande bloggare

Ett bildspel för alla oss som tröttnat på de gamla mossbelupna partierna och som söker oss nya vägar för att eventuellt kunna hitta ny politisk färskvara. Sammanbrottspartiet är inget parti och kommer heller aldrig att bli något parti. Sammanbrottspartiet är namnet på en Facebook- grupp och ingenting annat! Verksamhetsidéen är, med andra ord, att vara en helt opretentiös tankesmedja för fredliga samtal på Facebook!

ADRESS på FACEBOOK
http://www.facebook.com/group.php?gid=122287281122420

Läs även vad andra partiöverskridande bloggare har för åsikter om:
demokrati, facebook, ideal, politik, politisk färskvara, samtal, visioner
.

Ett brev betyder så mycket - Oavsett från när och från vem

Klickar Du på artikeln här ovan kan du läsa vad en av tidningarna skrev!

Kära Max, Jag blev verkligen ledsen över ditt beslut att lämna den aktiva politiken!! Människor som har just den inställningen som Du och som Du formulerar så väl och dessutom omsätter i praktiken är det politiken lider mest brist på idag. Din empati med medmänniskor sitter inte på ytan, den är djupt känd. Jag har varit så glad och stolt för att Du valt att representera kd i stadsdelsnämnden i Skarpnäck därför att jag varit så övertygad om att Du gjorde ett bra jobb. Därför känns det hårt att Du slutar. Samtidigt kan jag förstå din otålighet. Jag har ofta känt den själv. Särskilt under ministertiden var det svårt att uppleva alla förväntningar som fanns och inse att man bara kunde ta små steg i taget.

Jag sa ofta, att jag kände att jag gjorde mer nytta som fostermamma åt en vilsen tonåring än som ungdomsminister. Det kanske inte var sant, men jag vet hur Du känner det. När man ser det hundrade fåret och kan göra en direkt insats känns det bättre. Du har fattat ditt beslut och jag antar att det inte är någon ide att försöka övertala dig att ändra på det?! Jag hoppas ändå att Du blir kvar i partiet och att vi får tillfälle att träffas i något sammanhang framöver. Jag gillar att få fax från dig (utom tidiga morgnar) och läser och begrundar allt även om jag inte alltid hinner svara. Allt gott och lycka till med ditt viktiga arbete bland "våra minsta bröder". Hälsa Kerstin! MVH // Inger



Epilog om att vara sann mot sig själv: Naturligtvis var Inger inte den enda som hörde av sig. Politiker från både höger och vänster ville veta varför jag hoppade av. Det enda jag kan säga idag om varför jag då insåg att jag inte hörde hemma inom politiken är just Ingers ord: Med den inställningen jag hade till mina hjärtefrågor var det meningslöst att fortsätta, att ge med ena handen och ta ifrån med den andra handen. Mina målgrupper, Missbrukare, Psykiskt Funktionshindrade, Ungdomar på glid och Äldrefrågor kan man inte schackra med och fortfarande tro på det man vill och kan. Man måste vara sann mot sig själv om man skall kunna se sig i spegeln och känna respekt för den man är och vill vara!

Läs även andra bloggares åsikter om:
alkoholism, alkoholister, hemlösa, knarkare, kärrtorp, medmänniskor, mica, missbrukare, människor, narkomaner, politik, politiken, psykiskt funktionshindrade, skarpnäck, ungdomar, utslagna
.

Att bli bekräftad av en psykpatient är mer värt än guld

Hej Max! Patient på psykakuten 2001, tror jag. Du var den enda av personalen som satt ner och snackde med patienterna. Jag tyckte det var himla trevligt och det tyckte de andra patienterna också som jag träffade senare när vi blivit utsläppta. Det som fick mig att friskna till var inte alla medecinerna utan de andra patienterna och du då förstås som va den enda normala bland personalen.
Du är så gullig, jag dör! // "Carro"

Det är klart att man blir både stolt och glad, när en patient skriver så fina ord om & till en gammal behandlingsassistent. Man kan även tycka att det verkar vara en rätt oproffsig relation till patienten. Men befinner man sig i en bransch där ens empati är en stor del av de verktyg man har att jobba med så blir det kanske enklare att förstå. Min erfarenhet är att det som egentligen brister är politikernas brist på kunskap om vilka resurser psykiatrin behöver för att göra ett bra jobb. En politiker är ofta en person som bara ser till alltings kostnad och ingentings värde.

¤ ¤ ¤

MICA-projektet 1995 - 2000 in memory



Under februari månad 1995 ansökte dåvarande socialdistrikt 6 och 7 i Skarpnäcks stadsdelsförvaltning samt Enskede/Skarpnäcks psykiatriska sektor gemensamt om stimulansbidrag från Socialstyrelsen för att starta ett projekt riktat mot målgruppen psykiskt störda missbrukare. Målet som angavs i projektbeskrivningen var att starta och driva en öppen dagverksamhet för målgruppen med syfte att höja livskvalitén samt minska vård och drogkonsumtion. (Mental illness chemical abuse)



Utdrag ur projektets Slutrapport: I projektet ingick först en och sedan två hundar ingå. Den engelska springer spanieln Nisse och den irländska terriern Maia. Det är svårt att förklara det stora värdet som ligger i att ha hund tillsammans med målgruppen. Den kravlösa kärlek ett djur visar inför oss människor är i sig en stor självläkande kraft. Att alltid få mötas av viftande svansar och blöta hundpussar oavsett vilket humör du själv är på gör att dagen kan bli lite ljusare. En hund säger heller aldrig emot, den har inga egna åsikter och den följer dig var du än går. Hur skönt det kan vara för en vilsen själ att få sova en stund lutad mot en levande varelse måste upplevas för att förstås. Det ligger också ett stort värde i att få visa omsorg över en annan varelse som är mer utlämnad åt andra än du själv är. (Tyvärr lades projektet ner i förtid vilket innebar att personalgruppen splittrades. Projektledaren flyttade till en annan kommun med mer kompetenta politiker och startade ett nytt MICA-projekt som lever efter den ursprungliga projektvisionen)

¤ ¤ ¤

Samhällets förlorade olycksbarn in memory




Det här musikbildspelet tillägnar jag alla dessa unga som hamnade i helvetet redan innan de dog och till alla dem som vi svek eller inte eller inte ens orkade tänka på att hjälpa och till alla dem vi lämnade vind för våg i ett värre helvete än det helvete vi ens kan föreställa oss i livet. För alla dessa bröder och systrar som blev döpta men inte konfirmerade har jag gjort den här videon, eftersom alla förtjänar att bli ihågkomna.

Se på min video med en stor ödmjukhet eftersom nästan alla personer i videon sedan länge är döda. Några av dem blev mördade. Andra dog av sjukdom, självmord eller överdos. Man kan med säkerhet säga att alla de som dött, dog en missbruksrelaterad död. Ett litet fåtal blev nästan gamla. De flesta fick aldrig bli vuxna eftersom de slutade leva i unga år.
Quod scripsi scripsi

Läs även andras människors åsikt om psykiatrin:
patienter, politik, politiker, psykakuten, psyket, psykiatrin, psykoser
.