8 mars 2009

En kärleksakt med högra handens pekfinger

Klicka och se Bagarmossen i förstoring

Till de efterkommande om Primärkartan, version 245
Varje gång jag tar fram den gamla kartan och vecklar upp den, veknar mina fingrar och blir ömma och försiktiga, som vore det en kärleksakt mellan mig och papperet. Jag låter pekfingret följa höjdkurvorna mot den gamla hällmarkstallskogen och känner den sträva och helt otämjda graniten mot fingertoppen. Jag ser de knotiga martallarna och känner lukten av mossa och lav. Handen följer en tanke och ett minne av den tidens viktiga händelser. Här vandrade jag. Här upplevde jag tidiga sommarförmiddagar med flugors surrande och bins bzz. Under heta sommareftermiddagar har vi vandrat här, över knastertorra myrsprak. Där vid den lilla tunna tillknycklade ovalen tog vi en paus, bergtagna av den sköna Mälaren långt nedanför och en segelbåt för motor.

När jag letar mig vidare bland de tunna linjerna minns jag den gamla uggleholken, grå av tidens tand och sedan länge obeboelig. Och just där; där flera linjer löper samman och nästan blir till ett enda tjock streck, hittade jag den döda rådjurshinden. Hon måste ha tagit ett felsteg och ramlat nerför stupet, stackars kräk. Jag låter fingret sakta stanna vid ett vägskäl. Just där hade jag grälat på en hundägare som i sitt oförstånd låtit vovven löpa alltför fritt i skogen. En rektangel av prickade linjer med tunna streck omkring; där låg skjutbanan som höll på att skrämma slag på mig. Fingret fortsätter sin vandring längs den väg jag då tog och stannar vid en stor cirkel. Just där mötte jag den gamla "knäppgöken", han som trodde att jag var från "indrivningsverket". Vi hade en lång diskussion om livet, den gamla mannen och jag. En stor begåvning som förvirrats av ålderdom och rädsla för andra människors avsikter. Streck följer på streck och linje på linje. Jag stannar mitt finger vid ett koordinatkryss. Här finns så mycket att minnas. Jag låter mitt finger stanna upp vid objekt efter objekt på kartan och de då tidiga, lite kyliga sommarförmiddagarna gör mig sällskap.

Klicka och se kvarteret Domhavanden i förstoring

Den gamla kartan som snart tjänat ut, som ingen längre efterfrågar, som ingen längre förstår storheten av. Med vemod lägger jag handen över papperet, och viker vördnadsfullt ihop kartan. Vi har hemligheter ihop, kartan och jag. Vi har sommarmorgnar tillsammans då dimman och diset dolde horisonten. Vi har upplevelser tillsammans som jag bär med mig, i mitt hjärta. Du gamla karta, du frasande papper. Du får mig att minnas min glädje och mina solskensdagar som en kär gammal dagbok.

Några slutord om kartor
Geodesin är en av de äldsta naturvetenskaperna och sammankopplades länge med astronomi och geometri. Den naturvetenskapliga geodesin studerar jordens form, tyngdkraftsfält och dess förändringar. En av geodesins viktigaste uppgifter är uppbyggande och underhållande av nationella och eller globala koordinatsystem, som är av stor betydelse för all geografisk information. Vidare utvecklas avancerade geodetiska mätningstekniker för noggrann positionering och navigering med hjälp av moderna satellittekniker (t.ex. GPS – Global Positioning System).

Från mätning till karta -1993 års hela version

För de läsare som vill veta mer om kartografins historia föreslår jag att ni klickar på
Geodesi där jag kortfattat beskriver hur allt började. För de läsare som bara är lite nyfikna serverar jag tre Stockholmskartor som tillsammans får representera Stockholms historia från dåtid till nutid. Klicka på någon av länkarna > Sthlm 1818 , Sthlm 1861 , Sthlm 1998

Läs även vad andra bloggare skriver om:
, , , , , , , , , ,
.

Inga kommentarer: