Texten Hasse läste: Skyll inte allt på skinnskallarna!
Jag slutar aldrig att förvånas över vårt behov av den "gode fienden", dvs en fiende som vi kan skylla allt skit på. Vad jag däremot förvånas över är att vi nästan alltid ser fel sorts fiende. Under 1970 och halva 1980-talen var "knarkaren" den "gode fienden". Allt förfärligt gav man knarkarna skulden för. Medborgarna vågade inte gå ut, man var rädd för anonyma nålstick på tunnelbanan, "för man hade hört någon som kände någon som sa att..."
Idag är det våldet. En patetisk polischef tillsammans med ärkebiskopen och en populistisk Jutterström ställer upp på bild och vädjar; "kasta bort din kniv". Polisen talar om amnesti för knivinnehav om man dumpar sin "mördarkniv" i en uppställd container på ett av stadens torg. Det är så att man kan spy! För detta sker i samma stund som ovanliga presentbutiker säljer och gör sig stora pengar på de mest fantasifulla dråpverktyg. Denna försäljning som borde kallas anstiftan till dråp eller mord bedrivs helt öppet med polisen och myndigheternas goda minne.
Vi vuxna svär oss helt fria från vårt vuxenansvar och förstår ingeting. Vi är rädda och vågar inte gå ut. Vi förfasas över att skinnskallarna får härja som de vill. Nazister och fascister kallar vi dem. Allt är deras fel. Våldet, rädslan och främlingskap! Att de allra flesta våldsbrott sker i hemmets trygga hägn och tycks alla ha glömt. Att de flesta mord och dråp sker inom hemmets väggar talar vi tyst om. Att nästan alla "fula gubbar", de som förgriper sig på barn, finns i familjens allra närmaste krets; sånt vill vi inte veta. Däremot lyser alla kristdemokrater upp som solar när en framtidsforskare i Västerås inför rikstinget redovisar sina forskningsresultat om ungdom. "Mest önskar sig ungdomar en fast punkt i tillvaron". När skall vi kristdemokrater lära oss att Elsa Beskows utopiahem med "far är rar" och "mor ror", är en väsensfrämmande tillvaro för många ungdomar. Alienationen hos vissa ungdomsgrupper gör att de söker sig till varandra. De söker sig en fast punkt i tillvaron. Skinnskallarnas Höder Dart är en av dessa punkter som för många små "skinnkulor" ersätter familjen och hemmet.
Själv tillhörde jag Klubb Jova på Bryggargatan under 1970-talet. Vi var den tidens värstingar. Folk och massmedia förfasade sig över vår existens. Vi skrattade inte eller skränade på bussar. Under våra resor hände det sig att vi kastade ut både chaufför och passagerare om de inte höll käften. Vi hade fickorna fulla med hasch, amfetamin och heroin. Ett par av oss blev rikskändisar och kom på filmduken: Stoffe och Kenta känner alla till. Några av oss blev det folk av, de flesta dog av överdos.
De stora skillnaderna mellan Klubb Jova och Höder Dart är samhällets insyn i verksamheten. På Jova vågade sig knappt polisen in. Höder Dart drivs av Fryshuset och Anders Carlberg. KdS har sin egen representant i styrelsen; nämligen Inger Davidsson. På Klubb Jova expedierades stora knarkaffärer. På Höder Dart dricker ungarna öl och väsnas och skriker Sieg Heil. Det är en viss skillnad på Jova och Höder Dart.
Det är förbrytare som herrarna Thurneman, Flink och Zethraeus i det lilla och Hitler, Stalin och Mao i det stora sammanhangen som skapar kriminalhistoria. Skinnskallarna gör det inte! Det är nämligen på detta vis. Man är inte kristdemokrat bara för att man säger: "Jag är"! Lika lite är en 20-årig snorunge nazist bara för att han skriker "Sieg Hiel"! Ser man inte per definition denna skillnad så har man ingenting förstått av de historiska skeendena. Mitt råd är därför: Låt ungjävlarna skrika sig hesa. Men överge dem inte. Stöd Lena Liljeroth, Inger Davidsson och Anders Carlberg i deras strävanden. I annat fall kanske det går lika illa för Höder Dart som för Jova där bara ett litet fåtal blev nästan gamla. De flesta fick aldrig bli vuxna eftersom de allra flesta slutade leva i unga år.
Matteus Kap 18:12-14: Vad synes eder? Om en man har hundra får, och ett av dem har kommit vilse, lämnar han icke då de nittionio på bergen och går åstad och söker efter det som har kommit vilse? Och händer det då att han finner det - sannerligen säger jag eder: då gläder han sig mer över det fåret än över de nittionio som icke hade kommit vilse.
Tiden med skinnskallarna varade från 1/7 1995 till 30/11 1998
Kristdemokrater! Download pdf-en Samhällets syndabockar
De kristdemokrater som levde då och fortfarande lever minns den här tiden. I vart fall alla de som solidariskt läste tidningen Kristdemokraten periodiskt. Idag handlar det mest om snus, civilkurage och om att vara schysta. Det enda jag kan säga om då och nu är att man får skörda vad man sått, oavsett politisk tillhörighet! Ingen går fri, allra minst jag själv!
Jag slutar aldrig att förvånas över vårt behov av den "gode fienden", dvs en fiende som vi kan skylla allt skit på. Vad jag däremot förvånas över är att vi nästan alltid ser fel sorts fiende. Under 1970 och halva 1980-talen var "knarkaren" den "gode fienden". Allt förfärligt gav man knarkarna skulden för. Medborgarna vågade inte gå ut, man var rädd för anonyma nålstick på tunnelbanan, "för man hade hört någon som kände någon som sa att..."
Idag är det våldet. En patetisk polischef tillsammans med ärkebiskopen och en populistisk Jutterström ställer upp på bild och vädjar; "kasta bort din kniv". Polisen talar om amnesti för knivinnehav om man dumpar sin "mördarkniv" i en uppställd container på ett av stadens torg. Det är så att man kan spy! För detta sker i samma stund som ovanliga presentbutiker säljer och gör sig stora pengar på de mest fantasifulla dråpverktyg. Denna försäljning som borde kallas anstiftan till dråp eller mord bedrivs helt öppet med polisen och myndigheternas goda minne.
Vi vuxna svär oss helt fria från vårt vuxenansvar och förstår ingeting. Vi är rädda och vågar inte gå ut. Vi förfasas över att skinnskallarna får härja som de vill. Nazister och fascister kallar vi dem. Allt är deras fel. Våldet, rädslan och främlingskap! Att de allra flesta våldsbrott sker i hemmets trygga hägn och tycks alla ha glömt. Att de flesta mord och dråp sker inom hemmets väggar talar vi tyst om. Att nästan alla "fula gubbar", de som förgriper sig på barn, finns i familjens allra närmaste krets; sånt vill vi inte veta. Däremot lyser alla kristdemokrater upp som solar när en framtidsforskare i Västerås inför rikstinget redovisar sina forskningsresultat om ungdom. "Mest önskar sig ungdomar en fast punkt i tillvaron". När skall vi kristdemokrater lära oss att Elsa Beskows utopiahem med "far är rar" och "mor ror", är en väsensfrämmande tillvaro för många ungdomar. Alienationen hos vissa ungdomsgrupper gör att de söker sig till varandra. De söker sig en fast punkt i tillvaron. Skinnskallarnas Höder Dart är en av dessa punkter som för många små "skinnkulor" ersätter familjen och hemmet.
Själv tillhörde jag Klubb Jova på Bryggargatan under 1970-talet. Vi var den tidens värstingar. Folk och massmedia förfasade sig över vår existens. Vi skrattade inte eller skränade på bussar. Under våra resor hände det sig att vi kastade ut både chaufför och passagerare om de inte höll käften. Vi hade fickorna fulla med hasch, amfetamin och heroin. Ett par av oss blev rikskändisar och kom på filmduken: Stoffe och Kenta känner alla till. Några av oss blev det folk av, de flesta dog av överdos.
De stora skillnaderna mellan Klubb Jova och Höder Dart är samhällets insyn i verksamheten. På Jova vågade sig knappt polisen in. Höder Dart drivs av Fryshuset och Anders Carlberg. KdS har sin egen representant i styrelsen; nämligen Inger Davidsson. På Klubb Jova expedierades stora knarkaffärer. På Höder Dart dricker ungarna öl och väsnas och skriker Sieg Heil. Det är en viss skillnad på Jova och Höder Dart.
Det är förbrytare som herrarna Thurneman, Flink och Zethraeus i det lilla och Hitler, Stalin och Mao i det stora sammanhangen som skapar kriminalhistoria. Skinnskallarna gör det inte! Det är nämligen på detta vis. Man är inte kristdemokrat bara för att man säger: "Jag är"! Lika lite är en 20-årig snorunge nazist bara för att han skriker "Sieg Hiel"! Ser man inte per definition denna skillnad så har man ingenting förstått av de historiska skeendena. Mitt råd är därför: Låt ungjävlarna skrika sig hesa. Men överge dem inte. Stöd Lena Liljeroth, Inger Davidsson och Anders Carlberg i deras strävanden. I annat fall kanske det går lika illa för Höder Dart som för Jova där bara ett litet fåtal blev nästan gamla. De flesta fick aldrig bli vuxna eftersom de allra flesta slutade leva i unga år.
Matteus Kap 18:12-14: Vad synes eder? Om en man har hundra får, och ett av dem har kommit vilse, lämnar han icke då de nittionio på bergen och går åstad och söker efter det som har kommit vilse? Och händer det då att han finner det - sannerligen säger jag eder: då gläder han sig mer över det fåret än över de nittionio som icke hade kommit vilse.
Tiden med skinnskallarna varade från 1/7 1995 till 30/11 1998
Kristdemokrater! Download pdf-en Samhällets syndabockar
De kristdemokrater som levde då och fortfarande lever minns den här tiden. I vart fall alla de som solidariskt läste tidningen Kristdemokraten periodiskt. Idag handlar det mest om snus, civilkurage och om att vara schysta. Det enda jag kan säga om då och nu är att man får skörda vad man sått, oavsett politisk tillhörighet! Ingen går fri, allra minst jag själv!
Läs även andra bloggares åsikter om:
fryshuset, höder dart, kristdemokraterna, sthlm skins, stockholm skins
.
1 kommentar:
det va bra skrivet max, men efter skinskalarna så jibbade du i skarpnäck många fina år med många fina ungdomar som fick lära känna en fin max..
jag tycker att du ska skriva lite om det ochså, det hade varit roligt och läse om dina år med oss fd ungdomar.
många kramar en fd skarpnäcks buse.
Skicka en kommentar