28 oktober 2009

Bättre vara en levande elefant än blind, enfaldig och politiker



Jag har för länge sedan vuxit ifrån tron att jag ensam erhållit sanningen. Jag har med tiden insett att sanningen är som en elefant och åtta blinda män: En står vid svansen, och påstår att sanningen är som ett rep med tofs. En annan står vid elefantens ben och hävdar att sanningen är som ett träd. Det tredje blindstyret håller om elefantens ena bete och påstår till de andras förtret, att sanningen minsann vare sig är ett rep eller ett träd, utan som en glaspelare som strävar mot himelen. Ock så håller de på och träter i evinnerlig tid och kommer ändå inte närmare sanningen.



Någon sanning om Livet och Gud Fader har jag verkligen inte, det vore förmätet av mig att ens antyda något sådant. Däremot har jag en tro, en orubblig barnatro om att den Svenska kyrkan skall vara ett fundament, en bergfast institution som skall stå helt fri från all yttre och världslig påverkan. Alla Kyrkans angelägenheter skall lösas av Kyrkan själv och inte av politiker eller olika profana lobbygrupper. För mig är det en helt absurd tanke att Kristdemokrater, Socialdemokrater och andra partier skall vara med att forma den Svenska kyrkan efter sitt gottfinnande! För att inte tala om alla light-kyrkliga samfund som vill sätta sin mediokra prägel på sin Moderkyrka. Politik och religion hör verkligen inte ihop!

Läs även andra bloggares åsikter om:
, , , , , ,
.

Inga kommentarer: