Det hände sig härförleden att den hemlöse trashanken Yngve Åkesson, trött i benen tog sig för att vila vid Trygg Hansa på Fleminggatan. En parksoffa, nog mer avsedd för medborgare med tryggad soliditet, lyste så grann och inbjudande att Yngve inte kunde låta bli att bruka den. Han menade att han hade rätt att ta sig en paus i burksamlandet för att njuta en stund av livet. Ty hans levnad hade inte varit den nådegåva han trott på som barn. Det hade varit fattigt och eländigt så länge han mindes.
Som han satt där och funderade över hur ovarsamt livet farit fram med honom, kom en herre av finare sort och satte sig jämte honom. Under en lång stund satt de två herrarna tysta, var och en med sitt. Så började de språkas vid, var och en om sitt. När så deras tid var utmätt, tog de farväl av varandra och den finare herrn som måste ila till sitt, vände sig åter en sista gång till Yngve Åkesson. "Förlåt, får jag? Ni tar inte illa upp?" sade herren och lämnade en stor sedel till fattiglappen Yngve Åkesson.
När så åtskilliga månvarv förflutit hände det sig att Yngve Åkesson stötte samman med Max Hobstig. Yngve tog sig då tillfälle i akt, att be honom hälsa till den fine herrn från Stadsbyggnadskontoret och tacka för "hundringen". Och Max gladde sig och kramade Yngve Åkesson och lovade att hälsa till den fine herren och tacka. (Vilket blev utfört i tid :)
Många år har förflutet sedan Yngve fick en hundring av den fina herren. Man har därför all rätt att fråga sig hur långt politiken och samhällets omsorg förändrats sedan dess. Vill du veta så får du KLICKA HÄR
Som han satt där och funderade över hur ovarsamt livet farit fram med honom, kom en herre av finare sort och satte sig jämte honom. Under en lång stund satt de två herrarna tysta, var och en med sitt. Så började de språkas vid, var och en om sitt. När så deras tid var utmätt, tog de farväl av varandra och den finare herrn som måste ila till sitt, vände sig åter en sista gång till Yngve Åkesson. "Förlåt, får jag? Ni tar inte illa upp?" sade herren och lämnade en stor sedel till fattiglappen Yngve Åkesson.
När så åtskilliga månvarv förflutit hände det sig att Yngve Åkesson stötte samman med Max Hobstig. Yngve tog sig då tillfälle i akt, att be honom hälsa till den fine herrn från Stadsbyggnadskontoret och tacka för "hundringen". Och Max gladde sig och kramade Yngve Åkesson och lovade att hälsa till den fine herren och tacka. (Vilket blev utfört i tid :)
Många år har förflutet sedan Yngve fick en hundring av den fina herren. Man har därför all rätt att fråga sig hur långt politiken och samhällets omsorg förändrats sedan dess. Vill du veta så får du KLICKA HÄR
Läs även andra bloggares åsikter om fattiglappar:
trygg hansa, hemlös trashank, parksoffa, soliditet, fattiglapp, kram
.
3 kommentarer:
Isabella är i alla fall klen i det lilla förstånd hon har …
Minns du att jag pratade om att Sverige mer och mer börja likna en bananrepublik? Med sådana makthavare som Isabella går det väldigt snabbt utför …
Puss
Jag minns!
Du är den enda med förstånd som jag alltid litar på!
Bäste Hr Hobstig!
Tyvärr är det väl så att politiker är en särskilt svårt degenererad avart av släktet Homo Sapiens!
Gång efter annan visar dumheten upp sitt fula tryne i ny skepnad när någon mindre förståndsmässigt utrustad politiker ska uttala sig.
Det hade varit en välgärning om man:
A. Hade engagerat hjärnan innan man uttalade sig.
B. Försökt fundera hur det man tänker säga kan tas emot, mht kränkning m.m.
C. Kontrollerat lite fakta före så man har basal kunskap i ämnet.
Ja, jag vet att endast 2 % av befolkningen håller Mensa-nivå, men det borde väl vara en utmaning för poitiken att locka denna begåvningsreserv till sig i stället för alla korkade "megafoner" som bara vidarbefordrar utan att tänka på vad de säger.
Skicka en kommentar