28 maj 2012

Min vän Torkel Eeg-Olofsson



Jag brukar säga så här om hundar: Det finns hundar man mött, det finns hundar man minns och det finns hundar man aldrig glömmer. Samma sak gäller naturligtvis även för människor: Det finns människor man mött, det finns människor man minns och det finns människor man aldrig glömmer. Trots att Portugisen och Torkel fortfarande lever och har hälsan, vill jag katalogföra dessa två herrar som två människor som jag inte kommer att glömma om jag så gick i graven just denna dag. Portugisen får jag återkomma till vid ett senare tillfälle. Nu vill jag säga några ord om min vän, pianisten och jazzmusikern, Torkel Eeg-Olofsson!



Mitt första möte med Torkel var inget bra möte. I min stilla tanke tänkte jag att karlen inte var riktigt klok. Senare möttes vi i andra sammanhang där jag lärde känna Torkel lite bättre. Med tiden har det visat sig att vi egentligen är rätt lika, som människor alltså; bullriga envisa och inte minst olyckliga över världens rådande tillstånd och fattigdomselände!



Det viktigaste vi har gemensamt är vårt intresse för harmonier; Torkel inom musiken och jag inom den analytiska geometrin (många musiker har inspireras av geometrin eftersom den matematiska analysen av toner givit nya möjligheter att utforska och förstå musik). Med tiden kom det fler gemensamheter upp i dagsljuset. Idag kan jag utan att överdriva säga att broder Torkel Eeg-Olofsson är en människa som jag uppskattar oändligt mycket mer än bara som vän. Vi är själsfränder.

Läs även andra bloggares åsikter om musik och analytisk geometri:
, , , , ,
.

3 kommentarer:

MAX (©) HOBSTIG sa...

Ur ”Sagan om grodan som var en prins” - Bättre att kyssa en groda som bliver till en vacker prins än kyssa en prins som bliver till groda!

Trollmor sa...

Max! Vilka fina ord du skriver om din vän!!

MAX (©) HOBSTIG sa...

Om man uppnått en så beundransvärd hög ålder som jag och Torkel, måste man hålla ihop. Vi har så att säga ”gjort vårt” i samhällets tjänst. Det enda vi har kvar är de erfarenheter livet givit eller tvingat på oss!



Om kyrkhundar